Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den lettiska konsten. Av Francis Balodis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fran c i s
B a l o cl i s
J. Ro z en t als. Den korsfäste.
Altartavla i Johanniskyrkan. Riga.
åt studiet av nationella motiv, hämtade ur
historien eller folklivet. Kanske man rent
av kan säga, att de medvetet strävade efter
att bilda en egen lettisk skola, i görligaste
mån fri från inflytelser utifrån. En sådan
plan blev det emellertid givetvis möjligt
att förverkliga först sedan Riga fått sin
egen konstakademi.
Från realism till impressionism, över
nyromantik och symbolism till kubism,
kon-struktivism och expressionism och åter
tillbaka till realism — ibland med en
anstrykning av romantik, ibland närmande
sig impressionism —- så ter sig i stora drag
den lettiska konstens följande
utvecklingsgång under 1800- och 1900-talet. För en
närmare analys av dessa olika riktningar
skulle fordras ett arbete av större mått än
denna översikt. Jag nöjer mig med att här
blott nämna namnen på de mest lysande
representanterna för de senaste
decenniernas lettiska konst. Där är först och främst
den lyriskt anlagde J. Rozentals, som i sitt
sökande efter en egen stil fått mottaga
impulser både från den lettiska
allmogekonsten och från rysk realism, både från
nyromantik, symbolism och fransk
impressionism. Vidare ha vi realisten, senare
impressionisten och till sist expressionisten
J. Valters, landskapsmålaren, den store
realisten V. Purvitis, grundläggaren av
Lettlands konstakademi, vilken heller inte
stod främmande för den impressionistiska
riktningen. Framstående porträttmålare äro
R. Tillbergs och V. Tone, teaterdekoratörer
J. Kuga och L. Liberts jämte den senares
lärjunge P. Rozlapa. Nämnas böra ock
romantikern A. Romans, expressionisterna
J. Grosvalds och J. Kazaks, vidare Ansis
Cirulis, vilken eftersträvar en arkaiserande
stil och ibland närmar sig primitivismen,
den kubistiska konstruktivismens mest
framstående representant R. Suta och den
kraftfulle genremålaren A. Annuss. Den
redan omnämnde L. Liberts, vilken är en
av de främsta bland realisterna, har också
lagt grunden till våra dagars lettiska
historiemåleri. Bland grafikerna lägger man först
märke till B. Zarinsj, med sin naivt idylliska
stil, den mer kraftfulle T. Udris samt S.
Vidbergs.
Till de här uppräknade sällar sig en hel
skara yngre målare, representerade utom i
privatsamlingar också i Lettlands
konstakademi samt i både in- och utländska
museer.
Bildhuggarkonsten har utvecklats snabbt
under de senaste årtiondena, något som väl
får sättas i samband med de genomlidna
krigsåren och det därefter följande
återuppbyggnadsarbetet i ett fritt Lettland.
Anläggningen av Brödrakyrkogården med dess
många reliefer och fristående konstverk
samt resandet av Frihetsmonumentet ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
