Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uppsala domkyrkas restaurering. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda Boethius
övervunnet stadium på kontinenten och i
vårt överintendentsämbete visade man sig
även ha kontakt med framstegen på detta
område. F. W. Scholander som med bistånd
av C. Grundström handlade ärendet
avstyrkte tre gånger utförandet av
Zettervalls förslag, och hans kritiska granskning
drabbade det ur såväl konstruktiva,
byggnadstekniska som kulturhistoriska
synpunkter.
Ett av de stora tvisteämnena var
användandet av cement. Zettervall trodde på
detta material som ersättning för sandsten
och hävdade att det snarare överträffade
naturstenen och även vore lämpligt till
ornamental och skulptural utsmyckning.
Kostnadsskäl och C. R. Nybloms beska
kritik under restaureringens gång bromsade
ett ändå vidlyftigare program, som bl. a.
omfattade cementbyster av framstående
svenska män och kvinnor i
strävpelar-krönens nischer. Men när restaureringens
män skulle försvara sitt verk emot den
opinionstorm som satte in, så valde de trots
detta att skylla misslyckandet på cementen.
Denna tes drevs så intensivt att den ej
blott framkallat en större donation för
utbyte av cement mot huggsten utan även
föranlett att frågan på allvar upptagits
under det nu tilländalupna decenniet.
Scholander fick emellertid rätt. Efter
knappt ett halvsekel var hela den
zetter-vallska ytterarkitekturen en ruin och
hotade allvarligt byggnadens medeltida delar.
De byggnadstekniska missgreppen
inskränka sig ej till murverket. Vindarna äro
eldfarliga liksom tornen och dessa utöva
för starkt tryck på den av en lerkörtel
försvagade grunden under västpartiet. Vid
kopparns påläggning ha tekniska misstag
begåtts och det är blott en tidsfråga när
den måste förnyas både på torn och tak.
Under dessa omständigheter finns vid en
restaurering endast två vägar att gå.
Antingen skall den zettervallska exteriören
helt förnyas med bättre material och in-
siktsfullare metoder eller också måste man
söka sig fram till en ny utformning av
exteriören. Ragnar Östbergs
restaureringsförslag, som »Kommittén för uppgörande
av generalplan för Uppsala domkyrkas
restaurering» framlagt som sitt program,
utgår från det senare alternativet.
Den nyare forskningen har visat att den
exteriörtyp som Zettervall strävade mot ej
har något gemensamt med domkyrkans
eget väsen och att de former han använt
mestadels komma från Tysklands
1300-talsgotik och ej från Isle de France’s
1200-talsmästare. Därtill kommer att fristående
bågar och småtorn äro svårunderhållna i
vårt klimat. Den formvärld som Zettervall
skapade skulle därför aldrig kunna upprepas
utan betydande förändringar.
Före Zettervall hade restaureringsfrågan
aldrig helt vilat efter 1702 års brand. Den
pittoreska och ståtliga exteriör domkyrkan
fått genom Johan III:s och Gustaf II Adolfs
ombyggnader av yttre strävsystem, tak och
torn förstördes då fullständigt.
När domkyrkan grundades omkr. 1260
skedde det efter franskt mönster.
Planlösningen upptog de sista nyheterna från
Paris. Materialfrågan tvingade dock från
början till en kompromiss i det att endast
portalerna med omgivande murverk kunde
beräknas bli uppförda av natursten. För
byggnaden i övrigt var man hänvisad till
tegel. Genom detta har exteriören fått ett
baltiskt kynne som särskilt starkt
betonades av de tunga västtorn av nordtysk
karaktär, som på 1400-talet fogats till den
eleganta franska exteriören. Johan III:s
och Gustaf II Adolfs exteriör var det
logiska fullföljandet av den baltiska linjen.
Det var Nikodemus Tessin, som efter
branden 1702 gjorde programmet för
återställandet. Han slopade helt renässansens
och storhetstidens tinnar och torn och
utgick från kyrkans egna ursprungliga
konstruktioner, de gotiska strävbågar, som
lågo under sidoskeppstaken, och det system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
