Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uppsala domkyrkas restaurering. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda Boethius
Ragnar Östbergs modell. Västra
f as ad en.
en organisk helhet tillsammans med
portalen, uppflyttades i rostets övre del och
de gamla huggstens- och tegelmurytorna
ha fått vika för ett konglomerat av former
och detaljer till största delen av cement,
men delvis av natursten. Östberg föreslår
nu ett återförande av fönstret till dess
ursprungliga plats och att alla murytor
befrias från den påhäftade formvärlden.
En analys av äldre bilder av domkyrkan
visar hur låga de kvarstående torndelarna
te sig. Den tekniska expertisen kräver nu
att tyngden på västra delen ytterligare
lättas. De sättningar, som uppstått under
tidernas lopp och rubbat byggnadens
balans, i förening med den svaga grunden
kräva detta. Någon höjning av tornmurarna
bör därför ej ifrågasättas. Östberg har
bibehållit deras medeltida delar, men
avlägsnat en av Zettervall gjord åttkantig
påbyggnad.
Dualismen i domkyrkans väsen är
liksom koncentrerad till västpartiet.
Tegelstilen i den modererade form, som den
franske arkitekten planerat, framlockades
av Tessin. Östberg har nu gått samma väg
för att låta byggnadskroppens rytm och
linjespel ånyo tala utan inblandning av
baltisk senmedeltida tegelornamentik.
Sedan denna en gång är borta från tornen
kan det ej heller anses motiverat att
försöka att återinföra den genom imitationer.
Att förena västtornens spiror med denna
exteriör har alltid varit och är alltjämt
problemet. Man behöver ej ha följt
arbetet i Östbergs verkstad för att förstå vilken
intensiv möda som nedlagts på denna
punkt och vilket studium i byggnadens
historia och möjligheter, som ligger bakom
förslaget. De östbergska spirorna ha fått en
lik form, som återklingar i tvärskeppens
gavelfialer. Däremot har takryttaren
försvunnit. Ursprungligen avsågs ju en stor
takryttare och inga västtorn.
Byggnadskroppen är för kort för att med fördel bära
bådadera, men mittkvadratens inre
karaktär av medelpunkt fordrar en accentuering
av tvärskeppen, ett samspel med spirorna.
Spirorna erinra kanske mången vid hastigt
påseende om den allmänna bild man har i
medvetandet av Gustaf II Adolfs torn.
Ett närmare studium visar emellertid att
de i konstnärligt avseende äro helt
väsenskilda, självständiga skapelser.
1600-talsspirornas viktigaste idé var att verka
genombrutna och att med ett virrvarr av
små eleganta former upplösa konturerna
ovanför den nedersta avsatsen. Denna
silhuett bör ha försvunnit i den bild man
haft av kyrkan över slätten till förmån
för tornkropparnas monumentala verkan,
medan den på nära håll i stadsbilden
verkade som ett ornament med sitt rika
spetsverksliknande linjespel.
iöoo-talsspirorna ersatte släta spiror av
gotisk typ vilkas utseende tvärskeppens
fialer på 1600-talssticket ger en antydan
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
