Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Demeter vid brunnen. Av Rabben Enckell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R ab b e Enckell
KLEISIDIKE
Var vardagsmöda, varje arbetstunga
är nu bevingad liksom Hermes’ hälar.
Hell, varje stund som vilar
duvolik på våra hjärtan!
Hell, varje steg som klangen
av tomma kopparn bådar!
Snart mellan brunnens gripar
det klara vattnets flöden
i kannors innandömen
uppfångas lätt och bäres
i triumf på våra axlar.
KALLITHOË
0 systrar, lätta sinnen
våra hjärtan kräva ständigt!
Likt flarn vi flyger uppåt,
men strömmen som oss griper
aldrig ändrar loppet —
KALLIDIKE
Se, vilken syn att pröva
vårt hjärta mitt i glädjen
därborta dold av skuggan!
Hon vänder bort sitt anlet,
hon tyckes ordna huvan
och darrhänt slätar hon den tomma
famnen.
KALLITHOË
Hon slumrar —
Låt sakta vattnet glida
igenom kannans öppning
och dämpen slamret!
DEMETER
Tyst, hjärta! Vilken kraft
har sorgen givit dig? Slå ej
så våldsamt! Spräng ej
skröplighetens pansar!
Skall du ej kunna tvingas
till svagare liv — din starkhets puls
förvandla
1 den matthet som är döden nära!
Förblinda dessa ögon
som länge nog njutit,
länge nog druckit
en luft, som fostrar
till odödlighet viljan —
Häfta den dunkla nöden
vid mitt bröst —
Svep mig i hopplöshet in,
tom som nätet endast mättat av stormen!
Låt fattigdomen vara det enda följe
jag äger, det enda som delar
bedrövelsens anpart i mitt liv —
Har smärtan ej djup som svindla
även för gudarna?
Och det rolösa är deras lott
liksom mänskans —
KALLIDIKE
Källan dämpar sitt ljud —
fåglarna tystna
långt in i grönskan. Skuggan skimrar
ej längre med vattnets andedräkt
emot oss —
KALLITHOË
Hon slumrar och ändå är det
som lyddes hon i slummern —
(.Kannan glider ur Kleisidikes händer
och rullar ekande på bottnen av brunnens
kar.)
DEMETER
Nu, hjärta, håll dig samman —
pröva
en länge återhållen smärtas tyngd!
Ack, hur sällsynt vart ord av värde!
Hur måste man ej vraka,
likt snickarn innan han finner
ett kvistfritt ställe —
KLEISIDIKE
En främling — utan anförvanter
i denna stad?
KALLITHOË
Kära moder! Ty som sådan
ter du dig och föga tycks dig skilja
från mången åldrig mor i porten till sitt
hus,
där milt hon följer dagens id
i spegelbilden av ett förgånget.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
