Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hjalmar Bergmans radiodramatik. Av Per Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Lindberg
Under den produktionsrika hösten 1929
hade Bergman emellertid på en annan
punkt mött ett motstånd som gjort honom
både rasande och deprimerad. Han hade
skrivit ett förslag till ett stort folkfestspel
vid öppnandet av funkisutställningen 1930.
Det var från hans sida tänkt som ett
manifest till ära för svensk företagsamhet,
storindustri, konsthantverk, dessutom en lek
med 20-talets internationella nöjesindustri.
Det refuserades av utställningens högsta
ledning. Bergman tog sig så hårt av detta
motstånd mot hans sunda nationella
klarsyn, att han, när han på senhösten som
vanligt reste söderut, betraktade resan
som ett avsked.
Han återvände emellertid, och det
tidigare än vanligt. Radioarbeten drog honom
hem. I mars höll han ett radioföredrag
om H. C. Andersen. Och i april skrev han
»en liten pingstkomedi vid korsvägen»,
Gök och Muntergök, en liten behändigt
tilltrasslad situations- och replikkomedi om
två flickors skämt kring en pojke och hans
skämt med dem; medan författaren själv
skämtar med det tungomålstalande som
inställer sig när en modern ung dam öppnar
mun. Det lilla stycket spelas numera gärna
av amatörer. Fast lekfullheten nog är
större än trovärdigheten.
En annan veckokomedi var: Tankar om
funktionalism. Den är typisk för hans
älskvärdhet som radiomoralist.
En familj med mamma och pappa och
två pojkar. Yngsta grabben har på en isbit
åkt utför en snövall men fastnat på en
gren och fått byxorna helt uppslitna över
baken. Han har blivit utskrattad av
kamraterna för att hans byxor blivit
»funktionalistiska». Och mamman måste erkänna
att hans byxor i deras nuvarande tillstånd
gör skäl för namnet: »De släppa in ljus
och luft och bespara onödigt arbete.» Men
allvarligt talat, den funkisen är knappast
något nytt: »Vi svenskar har alltid haft
sinne för det ändamålsenliga. Det bevisar
bäst vår högt stående industri.» Husets
äldre son, som går på högskolan är
funktionell på annat sätt. Han säger ingenting
överflödigt, bara goddag och adjö, varifrån
han kommer och vart han går, talar i
telegrafstil! Så att föräldrarna ha
anledning att känna sig helt överflödiga och
pappan suckar:
—■ Ska det bli förbud på att prata och skoja nu?
I så fall ska jag be att få skoja häftigt ända till
den kusliga midnatt då förbudet mot allt som ä
överflödigt träder i laga kraft. Sen ska ingen se
en skymt av leende på denne laglydige borgares
läppar.
Och mamman är gråtfärdig över att
inte längre ha någon funktion. Men då
ber hennes äldre herr son om ett samtal
med henne:
— Tror du inte att det finns något som man
skulle kunna kalla andlig funktionalism?
— Åh! Vad skulle det bestå i, min käre filosof?
— Jo till exempel — jag menar — för att ta
ett exempel — jag menar till exempel — att ur
en annan människa — som man tycker om —
försöka att ta fram det bästa och ondgöra sig
så litet som möjligt över resten. — — ■—
Jo, den funktionalismen är typisk för
Hjalmar Bergman, nu under hans sista
år: »Var inte så snar att döma det gamla
och åldrade. Det kommer en tid efter vår.
Dömen icke.»
Tiden för funkisutställningens öppnande
närmade sig, och varför inte fira det i
radio med att utsända Hjalmar Bergmans
refuserade festspel! Jag föreslog honom att
omarbeta det för radio.
Synopsisen till festspelet var ju
visserligen skriven med tanke på visuella
verkningar, pantomimer, danser, jättebilder. Att
förvandla detta till ett hörspel?
Svårigheten sporrade honom. På svindlande kort
tid arbetade han ut festspelssynopsisen
till ett hörspel, på vers; en schwungfull
knittelliknande låt. Det gick som en dans.
Inte en enda ändring i manuskriptet. Och
så sände vi ut detta originella spel, en kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
