Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gävle Museum. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
Kyrksalen med altare och medeltida dörr från Valbo kyrka.
fornminnesföreningarna, för ett drygt
halvsekel sedan, fattades deras första och sista
uppgift såsom ett oförtrutet tillvaratagande
och samlande. De gamla lektorerna och
kaptenerna hade bittida och sent ute sina
tentakler efter fornsaker, gamla möbler och
bohagsting, topografiska och historiska
dokument och kuriosa. Ärat vare minnet
av deras osjälviska samlariver! »Var stode
vi om de ej funnits till?» Hur mycket av de
ting på vilka vi kunna bygga kunskapen om
våra fäders liv skulle ej utan dem vara
förintat? Men med ordnandet av samlingarna
blev det mestadels si och så. Föremålen
hopades i trånga och skumma utrymmen,
och de som drogo tillsammans dessa massor
blevo själva »multgubbar» som snarare
behärskades av de döda tingen ikring sig
än de förmådde ordna dem och locka fram
ett förborgat liv ur dem. Bildningsvärdet
av de museer som på detta sätt kommo till
var helt visst måttligt, om de än för forska-
ren och fackmannen kunde ha fyndgruvans
tjusning. Nu är läget ett helt annat. En
generation av skolade museimän har stått
redo att börja en planmässig omdaning av
de dammhölj da forngömmena till levande
bildningsanstalter, där lekt och lärd i lika
mån kunna få utbyte av sina besök, men
där lekmannens behov av upplysning och
levande intryck komma i första rummet.
Det moderna museet realiserar
folkuniversitetets idé på det sättet att den som träder
in i det och uppmärksamt genomvandrar
det genom självverksamhet inhämtar
vetande. Det är visserligen bra med
föreläsningar i museer, men det bästa är när
museet självt är som en god föreläsning eller
föreläsningsserie.
Det moderna museet är icke ett magasin
som innehåller »membra disiecta» av det
förgångna. Det är en organism som lever
och förnyar sig och vad mera är — det är
en individ. Man kan ej tänka sig något
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
