Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Samuel Pufendorf och den praktiska filosofien. Av Åke Petzäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Pufendorf och den praktiska filosofien
att citera Ahnfelt. Detta senare var väl av
behovet påkallat. I vissa fall hade man vid
det nybildade universitetet tagit allt för
lättvindigt på kompetenskraven.
I ett brev av den 27 mars 1670 till
universitetets kansler, greven och riksamiralen
Gustaf Otto Stenbock meddelar Pufendorf,
att han författat ett arbete med titeln De
jure naturce et gentium, som han tänker
utgiva av trycket i Lund, och han ber nu att få
arbetet bedömt. Det anstår honom ej,
skriver han, att själv anbefalla sin bok, men han
anser sig vara berättigad tro, att den
studerande ungdomen skall draga nytta av verket
alldenstund den profession han innehar är ny,
och den disciplin han företräder ännu ej blivit
nöjaktigt utarbetad. En noggrann bedömning
på högsta ort är så mycket viktigare, som
han behandlar ämnen, vilka äro av stor
betydelse för dem, vilka uppfostras till
statens tjänst. Då han personligen vill
överlämna manuskriptet anhåller han om några
veckors tjänstledighet för en resa till
Stockholm, och tillägger den förhoppningen att
den tid han av sin undervisning försummar
skall ersättas av det verk han färdigställt.
Man kan med fog påstå att Pufendorf
förtjänade sin tjänstledighet. I
inbjudningsskriften till dagens högtidlighet har
universitetets rektor framhållit, att skriften »De jure
naturæ et gentium» bildar epok i
rättsfilosofiens historia. Man skulle kunna tillägga att
skriften om Natur- och Folkrätten verkat
nyskapande för hela den praktiska filosofien.
Pufendorf har under sin Lundatid givit
klart uttryck åt att han var medveten om
den revolutionerande betydelsen av sitt verk.
Stenbock hade uppmanat honom att lämna
en saklig redogörelse för förhållandena vid
den nya akademien. Eftersom Kansler givit
honom uttrycklig order — skriver han —
vill han undertrycka den motvilja han alltid
hyst mot att lämna sådana meddelanden. Så
följer en objektiv och klar exposé över
arbetsförhållanden och undervisningsbehov.
Beträffande sitt eget ämne fäller han ett
omdöme, som är karakteristiskt. Undervisningen
i moralfilosofi bör helt koncentreras till hans
professur, eftersom den omfattar den
egentliga och rätta philosophia moralis.
Pufendorf ansåg sig alltså i sin akademiska
läraregärning företräda ett ämne som
veten-skapssystematiskt sett innebar något nytt
och i sig inneslöt den praktiska filosofiens
alla väsentliga uppgifter.
Radikalismen i hans insats gjorde, att en
stor del av hans vetenskapliga gärning gick
i stridens tecken. Redan under
Heidelbergtiden hade han invecklats i en våldsam
polemik. Han hade tagit sig orådet fore att i en
skrift, »De statu imperii germanici»,
underkasta »Det heliga romerska riket av tysk
nation» en ingående granskning. Diagnosen
blir ■—- som professor Aspelin med rätta i en
uppsats framhållit -—- i stort sett densamma
som Napoleon senare ställde: varken heligt,
romerskt, eller ens ett rike. Den kampanj,
som blev följden av verkets publicerande
visade mer än väl att författaren knappast
handlat i sitt eget välförstådda intresse.
Men sådant låg ej heller för honom.
Betecknande både för hans hållning och hans
personlighet är en anekdot, som berättas
från Heidelberg. Vid ett besök där skall Hans
Kejserliga Majestät ha tagit emot
universitetets jurister och ytterst onådigt beklagat
sig över de bittra besvikelser, som
Heidelbergjuristerna förorsakat honom i de många
processer, som kejsarhovet i Wien gärna förde
med sina trogna riksfurstar. Kejsaren frågar
i irriterad ton de rättslärde: »Wie kommt es
denn, Ihr Herren, dass ich bei Euch immer
Unrecht bekomme?» Pufendorf genast: »Weil
Kaiserliche Majestät immer Unrecht haben.»
Anekdoten må vara hur tvivelaktig som
helst — den återger Pufendorfs hållning. En
blixtsnabb, kampglad replik utan hänsyn till
risk eller fördel. Under sin Lundatid
författade Pufendorf en rad försvarsskrifter för
sina filosofiska läror sedan samlade under
rubriken Eris Scandica. Här få vi en levande,
spontan och adekvat polemisk formulering
av väsentliga punkter i hans lära. I striden
finner han ofta de finaste argumenten. Vi
ha också av Pufendorfs hand under
Lundatiden åtta dissertationer av för den praktiska
filosofien väsentligt innehåll. Från tiden här
i Lund härrör också hans för
undervisningsbehov avsedda populära skrift De officio
hominis et civis.
Det är ett intellektuellt arbete av
gigantiska mått Pufendorf utfört i denna stad,
så mycket mera imponerande som han hade
att utkämpa en förbittrad strid med några
av sina kolleger, där från motståndarnas sida
kampen fördes med alla medel och gick på
heder och ära. Det är verket De Jure, som
ger signalen till anfallet, vilket visar mycken
mänsklig tarvlighet och ej heller saknar
kostliga poänger. Pufendorf får bl. a. av en
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
