Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Stockholm under forntiden. Av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm under f orntiden
3. J är ii s v är d. Funnet vid Kungsgatans framdragning genom Britnke-
bergsåsen. Längd 55 cm.
tydande. Vi ha alltså rätt att förmoda,
att å Brunkebergsåsen i trakterna av
Kungsgatan befunnit sig ett större
gravfält vid århundradena omkr. Kr. f.
Det är möjligt, att vi ifrån ungefär
samma tid äga ett fynd ifrån
Helgeandsholmen. I Statens Historiska Museum
föreligger ett romerskt bronsmynt, som
uppges vara påträffat å okänt ställe av
denna holme. Tyvärr är det så förstört,
att det ej kan närmare bestämmas;
sannolikt tillhör det tiden Kr. f.—400 e. Kr.
Troligen har det tappats i vattnet. Ett
annat romerskt bronsmynt, präglat för
kejsar Constans (337—350 e. Kr.), har
upptagits å tomten Nybrogatan 33.
Det är emellertid förståeligt, att just
i de äldsta delarna av Stockholm, där
bebyggelse ägt rum under tider, då man
icke tog vara på fornfynd, sådana skola
vara särskilt sparsamma. Länge har man
också helt saknat forntida fynd ifrån
Stadsholmen. Men 1936 kom ett sådant i
dagen, och ett av ädlaste metall, en liten
spiralring av guld, fig. 4.
Ringen påträffades vid grundgrävning i
kvarteret Cepheus vid Kindstugatan 10—
12. Efter rivningen av en
gårdslänga konstaterades resterna av
en träbyggnad, som blivit
nedsänkt något över 2,5 m i den
dåtida markytan. Träbyggnaden
visade sig vara av ett visst
intresse, varför samfundet S:t
Erik föranstaltade en
vetenskaplig utgrävning. Denna leddes av
amanuens Bengt Bengtsson, som
konstaterade, att byggnaden av
timringskonstruktionen att döma
snarast borde tillhöra medeltiden eller
början av nyare tiden. Vid sidan av
denna träbyggnad under gårdslängan
iakttog Bengtsson ett svart kulturlager av c:a
10 cm tjocklek, vilket vilade på sandåsen,
alltså den .ursprungliga markytan.
Guldringen påträffades av en arbetare, herr
Pihl, och enligt hans uppgifter skulle det
vara ungefär på gränsen mellan
kulturlagret och den ursprungliga markvtan, som
fyndet skulle ha gjorts. Dessa uppgifter
göra det troligt, att ringen icke ditförts
sekundärt vid något senare
byggnadsarbete, utan att den kommit i jorden, när
åsen gick i dagen, d. v. s. under forntiden.
Höjden över havet belöper sig till c:a 12 m.
Ringen ifrån Gamla Staden utgör en
enkel i ungefär 1 1/3 varv spirallagd ten
av blekt, d. v. s. silverblandat guld av c:a
16 mm diam. och 3—4 mm tjocklek.
Tenen är hamrad, ty man ser längsgående
facetter. Ändarna avsmalna obetydligt.
Sådana ringar bruka kallas
betalningsringar — de ha använts som
betalningsmedel, varvid man betalade efter vikt och
vid behov kunde hugga av lämpliga partier;
många betalningsringar ha avhuggna ändar.
Liknande betalningsringar
förekomma endast under vissa
tider. Ytterligt vanliga äro de
under tiden c:a 400—c:a 550
e. Kr., med tyngdpunkt för
tiden 475—550 e. Kr. Enstaka
känner man också ifrån
200-och 300-talet e. Kr. Icke helt
sällsynta äro de även under
vikingatiden, c:a 800—c:a 1050.
Ringar av blekt guld finnas
icke under sistnämnda tid, och
4. Spirallagd
gul dt en.
Funnen vid grund-
grävning i
k v arter et
Cepheus, Kindstugatan 10-12,
G arni a staden.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
