Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Geochronologia Suecica. Av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geochronologia Suecica
fall, då han på sitt geokronologiska institut
i Stockholm på ett sätt, som sedermera
bekräftades, korrigerade ett lerdiagram på
ungefär 900 årsvarv, som docenten
Caldenius skickat honom från Lågo Corintos
i Patagonien. Sex varv skulle enligt De
Geer på grund av glidningar eller av annan
orsak fattas i den av Caldenius uppmätta
profilen. Och vid en senare företagen
parallellmätning på en annan plats inom
området fick Caldenius ett diagram, där
de av De Geer efterlysta varven sutto
precis där han förutsagt!
Sådant ser ju onekligen högst
remarkabelt ut. Men skeptikerna peka på andra
fall, där konnektionen synes tvivelaktig
eller där den lett till konsekvenser som
jävas av andra geologiska fakta. Och de
mena, att hela lärobyggnaden om
fjärr-konnektionerna är en illusion. Ja, en
numera avliden norsk kollega sade en gång,
när vi diskuterade den De Geerska
kronologien: »Den störste distance som man
overhovedtatt kan konnektere paa er
femten à tyve meter.» Men så långt gå
väl numera inte ens de svartaste
lerhed-ningarna. Utan det är det långväga
kon-nekterandet av isolerade varvserier — och
framför allt mellan transoceana områden —
som man vänder sig emot. Man bestrider,
att lerdiagrammens överensstämmelse är
tillräckligt stor för att göra konnektionerna
bindande; och man hävdar, att det är en
teoretisk omöjlighet, att en sådan
överensstämmelse överhuvudtaget skulle kunna
förekomma. Ty, säger man, väderleken på
en ort bestämmes ju icke direkt av den
atmosfäriska värmens urkälla — solen —
utan av lufttrycksmaxima och
lufttrycksminima, av cykloner och anticykloner, av
de varma och kalla havsströmmarna, med
andra ord av cirkulationen i luft och hav
och den, som alla veta, mycket varierande
fördelning av värme och kyla, som denna
cirkulation resulterar i.
Häremot genmäler professor De Geer,
att han vid granskning av temperaturens
årsmedeltal enligt de meteorologiska
observationsserierna från t. ex. Europa och
Nordamerika faktiskt funnit en påfallande
överensstämmelse i värmevariationen åren
emellan. Detta innebär naturligtvis, att
under ett »värmeår» biinflytelserna inom
jordatmosfären skulle ha hunnit utjämnas
i sådan grad, att årets genomsnittskaraktär
överallt skulle vara bestämd av
solstrålningen själv. Ytterligare ett teoretiskt stöd
för De Geers uppfattning har framkommit
genom de utredningar över de nutida
landisarnas årliga masstillväxt, resp.
smältningsvolym, som Hans W:son Ahlmann
sedan länge bedrivit på glaciärer i Norge,
på Spetsbergen samt på Island och
Grönland. Ahlmann har funnit, att
värmetillförseln genom den direkta instrålningen
från solen har avgjord överhand över
cirkulationsvärmet när det gäller de stora
landisarnas ishushållning, medan å andra
sidan småglaciärer, och ofta även de
jökeltungor som skjuta ut från de större isarna,
mera bero av väderlekens lokala skiftningar.
Och det är ju främst de forntida
storisarna som den De Geerska kronologien
avser.
Emellertid: Fjärrkonnektionens nöt
knäckes ej genom teoretiskt dryftande. Det
tillkommer den varviga leran själv att säga
det avgörande ordet. Blir det en gång
genom jämförande, kritisk analys av
varvvariationen och under behörigt
hänsynstagande till övriga istidshistoriska
sakförhållanden bekräftat, att lerdiagrammens
tidssignaler verkligen låta sig avlyssnas
jorden runt, ja, då få teorierna revideras, i
den mån de strida däremot. Och då får
geokronologien såsom ett medel att i ett
enhetligt system fast förena alla istidens
verkningar på vår planet en räckvidd, som
vi för närvarande icke förmå att
överblicka. Ännu är dock enligt min mening
full bevisning ingalunda forebragt vare
sig i sådan riktning, eller — ännu mindre —
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
