Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från grekiska gränstrakter. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från grekiska gränstrakter
Fot. förf.
Jannina, strandpromenaden vid citadellet.
arbeten och textilier bland jordbrukets och
boskapsskötselns alla produkter. Varje dag
torgfördes massor av fisk, karpliknande fiskar
och en id, som påstods vara inplanterad
från Italien. Sjön var nästan igenvuxen med
vattenväxter, där fanns gott om fisk och
kräftor — kokta kräftor såldes på kaféer
och restauranger, men voro dåliga denna
årstid. Även här fanns det mycket
vatten-snokar ,och fastän många ansågo dessa
»ytterst giftiga», syntes detta ej bekomma de
talrika tvätterskorna vid stranden det allra
minsta.
Citadellet på sin klippa, med moské, slott
och museum, är sevärt, utsikten över sjön
med de höga bergen på andra sidan är en
bild, som man aldrig glömmer. Vackrast bör
den vara tidigare på våren, när de närmaste
bergen ännu äro täckta av snö. E öster syntes
på avstånd det mäktiga Peristeri, som jag
de nästa dagarna skulle bestiga.
I Jannina härskade för halvtannat sekel
sedan den berömde Ali pascha, en albansk
hövding av ganska renodlad rövartyp, som
lade under sig hela Albanien och ett slag
sökte Napoleons hjälp att »befria» även
Grekland, men så småningom måste
underkasta sig turkarna. Man talar med
förtjusning om hans bragder, och fastän hans
grymhet med en viss lystenhet beskrives i detalj,
har han blivit en legendarisk folkhjälte,
antagligen på grund av att han bekämpade
arvfienden, turkarna.
Jag har vandrat eller ridit i alla delar av
Grekland, men sällan känt samma tjusning
som i Epirus, kanske beroende på frånvaron
av allt vad turistväsen och breda stråkvägar
heter. Epirus är ett land för sig, på grund
av sin otillgänglighet knappast besökt av
andra än sådana, som verkligen ha något att
uträtta där. Någon bestämd gräns kan man
ej tala om, då en del av det gamla Epirus
för närvarande räknas till Albanien, och en
del av det grekiska Epirus förr hörde till
Albanien. Lika lite äro folkstammarna
avgränsade, epiroter och albaneser stå varandra
nära och ha fortfarande mycket gemensamt,
men icke förty syntes genomgångstrafiken
över albanska gränsen vara mycket
obetydlig. Befolkningen har rykte om sig att vara
inbunden och delvis främlingsfientlig, men
jag hade aldrig orsak att klaga däröver,
antagligen beroende på att mitt sätt att
handskas med kallblodiga djur, särskilt
ormar, väckte männens intresse och ofta
framlockade deras hjälpsamhet i hög grad.
Genom att låta påskina att jag var »doktor»
eller »apotekare» undvekos alla vidare frågor
om ändamålet med mina samlingar, de
förstodo då, att djuren skulle användas cill
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
