Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Makt och rätt. Försök till ett klarläggande av problemet. Av Erich Wittenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Makt och rätt
mångfaldigheten i de idéer som genomströmma
verkligheten går mot en slutlig enhetlighet.
Liksom varje folk under loppet av sin
historia har byggt upp åt sig sin egen rätt och
sitt eget rättssystem, så ha trots alla
idékonflikter internationella rättsåskådningar av
enhetlig art utformat sig på viktiga
områden: så i näringsrätten, sjörätten och till
och med i straffrätten. Samma tendens visar
sig under det senaste århundradet i danandet
av självständiga nationer och deras strävan
att komma i förbindelse med varandra. Här
är skådeplatsen för nutidshistoriens stora
uppgörelser. Det gäller att förstå deras anda.
Vid lösningen av problemet »makt och
rätt» få vi de rätta fingervisningarna av den
uppfattning som avser en försoning mellan
naturrätt och historisk rätt. Den vilar på
en ny människobild som i lika mån gör
rättvisa åt vår världs framåtsträvande
krafter och förpliktelsen mot traditionen. Här
betraktas människan som ett tänkande,
kännande och viljande väsen på samma gång
som den uppgiften ställes henne att
tänkande och handlande genomtränga
verkligheten och företeelsernas oändliga mångfald.
Vägen dit är ovan antydd. I den eviga
striden mellan makt och rätt, som går genom
världshistorien som ett tragiskt motiv, står
och faller rättsidén därmed att den enskilde
är beredd att göra sin insats i kampen
därför och på samma plan mäta sina krafter med
motståndarens. Kraft och beslutsamhet att
föra denna kamp till seger kan människan
blott hämta ur övertygelsen att rättsidén
själv tillhör den historiska världen och i den
utgör drivkraften till den enskildes och
folkens höjande. Det är här fråga om en
evigt böljande strid mellan makt och rätt
med ofta växlande fram- och tillbakagång.
Då rättsidén först dör med människan själv,
kan icke heller dess tillfälliga nederlag döda
hoppet om dess slutliga seger. Häri ligger
livets beständiga tragik, som leder till
höjderna och till djupen. Denna doktrin är
följaktligen icke blott livsduglig, ty den
ställer oss på livets hårda mark, titan den
gör det också möjligt för oss att skilja
mellan rätt och makt. Den är på samma gång
idealistisk och realistisk, då den står på
verklighetens grund och därifrån visar oss
vägen till en bättre utveckling. Den vilar
därmed på den idealistiska
världsåskådningens postulat om möjligheten till
jordelivets fullkomnande.
Med denna rättsuppfattning låta sig också
orsakerna till den vida anklang makttanken
vunnit i vår tid klarläggas. De ligga däri
att rättsidén på många håll icke längre var
levande hos folken och att det saknades
människor som voro beredda att sätta in
sin kraft för den. Härtill har utan tvivel
naturrättsläran väsentligt bidragit. Genom
dess särskiljande av vara och böra har den
förtagit människan möjligheten att orientera
sig i denna världen. Därigenom har den
också befordrat flykten undan världens
irrationella gåtor in i själens domän. Vidare
har den därmed flyttat livets tyngdpunkt
från det gripbara jordelivet till ett abstrakt
hinsides. Då dessa formella ideal omöjligt
kunna verksamt realiseras i människolivet,
lamslås den enskildes och folkens
handlingskraft och initiativ. Denna passiva asketiska
människotyp, vars prototyp väl är munken
och den kammarlärde, kan icke uttömma
människans väsen. Denna inåtvända
kon-templativa människa blickar antingen förbi
makten eller, om hon varseblir den, ser hon
den icke i ögonen och nöjer sig med
medvetandet att den utgör ett ont, och därmed
vill hon icke ha något att skaffa. Från sitt
ensidiga andliga synfält är hon lätteligen
böjd att också betrakta makten som en
hemlighetsfull andlig kraft och att
nöd-tvungen finna sig tillrätta med den. Men
just därigenom ger hon den vägen fri till
ohämmad verksamhet.
Nationens uppgift i vår tid är att bilda
en i sig sluten enhet, där makt, rätt och
moral bestå vid sidan av varandra, men gripa
in i och ömsesidigt bära varandra. I dag
gäller det att på verklighetens mark vårda
rättsidéns heliga eld och att med beslutsam
insats av andliga, själsliga och psykiska
krafter föra den till slutlig seger. Liksom
rätt och makt höra samman och äro hänvisade
till varandra, så stå inre och yttre politik i
ett oskiljaktigt inre sammanhang. Också de
måste vara förbundna med varandra genom
rättstanken, och denna är i sin tur också
hänvisad till makten för att kunna hävda
sig eller för att kunna resa sig på nytt.
Därpå gives det enbart i 1800-talets historia
övertygande bevis.
Rättsidén av år 1789 segrar i
revolutionskrigen över det gamla Europas makter.
Napoleons välde bryter samman under
trycket av folkens ur franska revolutionen
framvuxna nationaltanke. Hans försök att
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
