Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nordiska museimän. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiska musei m ä n
var och en av dem lade en blomma i fånget
på den gamle, vördade och käre
museihöv-dingen. Tempi passati — men goda minnen
komma tillbaka till oss också i tunga dagar.
Christian Langgaard hörde också till
de vördade gamle. Han var ju icke
museiman utan industrimagnat, men vårt
förbund kallade honom till medlem på goda
grunder. Såsom storsamlare av keramik stod
han Hannover nära, som samlare av gamla
målningar hade han förbindelse med Karl
Madsen och Jens Thiis, som en älskvärd,
klok och livserfaren gentleman blev han allas
vår vän. Museiförbundet kunde flera gånger
samlas till fest i hans gästfria hus, smyckat
av de skatter som nu räknas bland
klenoderna i Oslos Kunstindustrimuseum och i
Nasjonalgalleriet. Och när den ene eller
andre av oss hälsade på honom vid sina
besök i Oslo möttes han alltid av den äkta
värme med vilken Christian Langgaard
omfattade sina museivänner.
Till de gamla i laget hörde vid förbundets
stiftande Henrik Grosch, direktören för
Kunstindustrimuseet i Oslo. Vi från
Danmark och Sverige besvärades i vårt
förhållande till honom icke av den
motsättning, som synes ha funnits mellan honom
och en del av hans norska kolleger med
friare och nymodigare syn på museiväsen
och kulturfrågor. Vi funno i honom en
gammaldags artig och vänlig man, som genom
en lång och framgångsrik livsgärning hade
grundade anspråk på aktning och
erkännande. Hans närmaste efterträdare såsom
chef för det norska Kunstindustrimuseet
Hans Dedekam hörde väl icke till de
expansiva och till det yttre livfulla naturerna,
men han vann vid närmare bekantskap den
höga uppskattning han genom sina gedigna
egenskaper, sin grundliga lärdom, sitt sunda
omdöme och sin rakryggade manlighet var
förtjänt av. Vi beklagade den förlust Norges
museiväsen och humanistiska forskning led
genom hans mänskligt att döma förtidiga
bortgång.
0 s c ar Montelius i sitt arbetsrum
fä Historiska museet.
Djup förstämning framkallade det
oväntade budet att Henrik Grevenor för
alltid lämnat oss. Hans forskningar i den
norska målarkonstens historia äro av
grundläggande betydelse. De vittna om
intensiteten i hans vetenskapliga strävan. Och
allt han skrivit om konst, ny som gammal,
röjer genom form och innehåll hans djupa
personliga inlevelse, hans konstnärliga
kon-genialitet. Norge hade svårligen råd att
mista denne utmärkte konsthistoriker och
museiman.
Vi svenskar sätta överst på minnesstenen
ett av den svenska humanistiska
forskningens och det svenska museiväsendets
främsta namn: Oscar Montelius. Det stod
redan under hans livstid främst i vår
medlemslista. Han var från och med stiftandet
vår hedersledamot. Men detta innebar långt
ifrån att han tronade i någon fjärran
upphöjdhet och lät sig uppvaktas på avstånd
med hyllningstelegram. Vi yngre kände
honom sedan våra tidiga museiår då han
brukade bänka sig med oss i de unga
amanuensernas fackförening, åberopande sig på
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
