Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ekon av Pär Lagerkvist i samtida diktning. Av Jöran Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekon av Pär Lagerkvist i samtida di lit n i n g
mänhet — t. ex. Bo Bergman och hans
namne Hjalmar, Siwertz, Lidman,
Österling och Selander — och anför endast »två
enstöringar» som konstnärliga vägvisare och
»intellektuella medhjälpare», Vilhelm
Ekelund och Pär Lagerkvist. De två ägde
»nyckeln till en av hårda inre erfarenheter
prövad ungdoms hjärta». De biktade
monomant »sitt förakt för det i livet som icke
syftar till ett förandligat», hos dem mötte
man det »djärvt personliga,
verklighetsbundna» och det oresonligt allvarliga »som
kom läsarna att lystra». Det är också
signifikativt, att de två är de enda rikssvenska
diktare som behandlas i Hagar Olssons
programmatiska essaysamling Ny generation
(1925).
Den som först bekräftade Lagerkvists
vägvisarskap var också Hagar Olsson.
Hennes debutarbete, romanen Lars Thorman
och döden (1916), är med all säkerhet
skriven innan hon kände den svenske diktaren,
och ändå är den besläktad med hans verk.
Själ, ångest, oändlighet, denna trio av
begrepp för onekligen tanken till Lagerkvist,
och det gör också en passus som: »Livet är
en rik mor. Hennes sköte är välsignat och
hennes smekning är frid och fröjd och ljus.»
Hennes nästa arbeten, Själarnas ansikten
(1917) och Kvinnan och nåden (1919), är
mera säreget personliga och på samma gång
intensivt genomträngda av en stil och en
livskänsla som både liknar Ekelund och
Lagerkvist. Det konkreta beviset på att
hon läst författaren till Motiv och Ångest
saknas inte, ty ett av avsnitten bär ett
motto från Sista mänskan (som utkom
samma år!): »Omi Ga, hur kan du dö så
stilla!» Ångeststämningen under de tigande
stjärnorna finner man där igen, det talas
om människans »ensamma smärta i
oändligheten», »markens levande mull», handen
som är »fylld av längtande människoblod»,
och trädens förtorkade grenar liknas vid
»vridna böner». Det är som en fortsättning
av Motiv och Ångest, fast med en prägel
av mera mognad klarhet över stilen. I
Kvinnan och nåden återfinner man järn-,
blod- och mullstämningen, och ett annat
släktskapstecken är benägenheten att
liksom Ordkonst och bildkonsts författare
söka den gammaltestamentliga formen. Den
»anatomiska» lyriken från Ångest
fort-sättes, och blodet hyllas i en prosadikt
liksom i Motiv:
O människoblod.
Du röda lidande blod, som rinner genom
människornas bräckliga ådror och när dig av jordens
örter och djur, sålunda finnande vägen åter till
graven och mullen och stoftets bädd, du silar dig
i små små floder av smärta utmed rymdens isande
plan ända fram till den hugsvalelsens djupa källa
som heter Gud.
Det är som om Hagar Olsson här
fullföljde en bestämd linje av Pär Lagerkvists
ingivelse. Men hon är en alltför levande
konstnär för att stanna inom något som
kunde bli maner. När hon nästa gång ger
ut en liten roman, Mr Jeremias söker en
illusion (1926), är hon i livskänsla och
uttryck långt inne på andra vägar. Barck har
om detta arbete sagt, att Lagerkvists
livsuppfattning här sätter sina spår i
»människans leda vid sitt eget liv och den groteska
tillvaro i vilken hon blivit slungad». Men
denna sensation går säkert mera tillbaka på
en allmänt expressionistisk livskänsla än
en specifikt lagerkvistsk. Dramat SOS
(1928) har i sin livsfilosofi något tycke av
Hjärtats sånger och Det besegrade livet,
som ju finner människans innersta omöjligt
att förverkliga, därför att livet omger det
och förkväver det. Hagar Olsson låter en
av sina personer säga: »Han ler inte, när
man nämner livet. Han har kämpat mot det:
människan mot rovdjuret.
-—–Rovdjuret kan inte tämjas. Döden blixtrar mellan
de vita tänderna. Människa, var på din vakt.»
Hennes dramer är förresten i sin politiska
ödesstämning föregångare till Lagerkvists
trettiotalsdramatik. Hagar Olssons diktning,
som alltså i sin uppkomst visat stark släkt-
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
