Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konst och konstliv i Övre Norrland. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arne Lindström
Erik K y Ib er g. Laholmsbukten. Oljemålning.
Janson, Evald Björnberg, Gösta Bohm,
Sten Söderberg, Erik Jerken, Oscar
Bergman, Gideon Börje, Albin Amelin, E.
Bertel-Nordström, Hugo Zuhr, för att ta
några namn i högen.
Denna framställning, högst personlig och
fragmentarisk, avser inte att våga sig på
något bedömande av de olika
konstnärernas verk. Jag kan dock inte underlåta att
framhålla den allmänt goda standard, som
de västerbottniska konstnärerna hävdat.
Det är inte fråga om någon skolbildning,
utan de flesta nutida strömningar pulsera
häruppe, t. o. m. den rena
konstruktivismen hos Steen Flemming. En plats för sig
intar emellertid Erik Kylberg, och det må
vara mig förlåtet att jag uppehåller mig
särskilt vid honom. Han är en färglyriker
som den store brodern Carl, fast arbetande
i en helt annan och mera dämpad färgskala.
Han är tulltjänsteman och sedan många år
tillbaka stationerad i Norrbyskär utanför
den västerbottniska kusten under
sommarhalvåret. Fast han liksom kylbergarna i
allmänhet odlade starka konstnärliga
intressen, kom han genom omständigheternas
makt att först vid 49 års ålder gripa till
2
penseln. Med en exceptionell snabbhet
lärde han sig att behärska de tekniska
hjälpmedlen, och under de sju—åtta år,
som gått sedan dess, har han genomlöpt en
mycket konsekvent och utomordentligt
uppseendeväckande utveckling fram mot
ett måleri, som präglas av stark personlig
egenart, ett förfinat färgsinne och en
artistisk blick av mindre vanlig finess. Det
märkliga evenemanget i förfjol, då den
57-årige målaren hade sin första
separatutställning i Umeå, blev en lysande succés,
och denne »amatörmålare» upptogs med
glädje i kretsen av västerbottniska
konstnärer. En senare utställning i december 1940
synes tyvärr inte alltigenom ha varit av
samma kvalitet.
Det spontant framväxande konstintresset
är naturligtvis den bästa grundvalen för
ett starkt och levande konstliv, men
organisatoriska strävanden äro därför inte mindre
betydelsefulla, när det gäller att skänka
konstarbetet stöd och ge det fäste hos en
bredare publik. Även i norrlandslänen
arbeta livaktiga konstföreningar, som dels för
medlemsavgifterna inköpa och utlotta
konstverk och dels genom samlingsutställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
