Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Joel Pettersson av Åland. En målare i moll. Av Martha Rydell-Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joel Pettersson av Åland
Degerby, Åland.
Tillhör författarinnan.
— Han kunde vara riktigt glad och
lekfull när det begav sig, säger Moder Maria.
Men kom Saulsandan farande, då . . . Sista
anfallet härute var det värsta . . . det var
då han slog sönder alla sina skulpturer i
hönshuset . . . han kom in till mig efteråt
och blev from som ett lamm, men
förståndet vände aldrig tillbaka.
— Hönshuset?
— Ja, det hade Joel byggt åt sig under
befrielsekriget . . . för att tjäna sitt bröd
skaffade han sig höns. Till sist flyttade han
själv in i hönshuset. I fädernegården kände
han sig för ensam, om något hushåll var
det aldrig fråga . . .
Emellertid hade jag slutat beundra
rumsdekoreringen. Vi klättrade upp för den
lodräta trappan till vinden. Här hade Joel
härbärgerat sitt livslånga bråte av målat och
skrivet. Med auktionen var det värdefulla
försvunnet, men ännu funnos några
spillror kvar bland halm, sågspån och spindel-
väv. Pusselbitar av konstverk lågo i
förskingringen ... en cigarettask lyste med
vackra färgstänk ... en av papper
hemmagjord polichinelle dinglade i en takbjälke . . .
möglade anteckningsblad och brev hade
trampats på . . .
Ett par skrivna ark stoppade jag
oförväget i min handväska.
— Får jag kanske se hönshuset också?
Den vänliga Moder Maria gjorde inga
svårigheter. Vi hukade oss i dörröppningen
genom trasiga ståltrådsgaller in i det stora
hönshuset.
—• Här skulle guldäggen ha värpts, sade
min följeslagerska.
Och plats därtill borde hönsen ha haft
i sina rymliga reden, uppdelade i tre
våningar längs väggarna. Men kunde Joel
verkligen ha sovit mitt bland sina kacklande
vänner? Jag vågade inte ens fråga. En
er-barmlig träsäng stod i varje fall kvar i ena
hörnet, uppfylld av Harlekins lapptäcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
