Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Joel Pettersson av Åland. En målare i moll. Av Martha Rydell-Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martha Ryde II- Lindström
— Det skedde här, viskade Moder Maria.
Joel hade pratat så mycket om att han
måste förlösa alla onda andar, som han
stängt in i lera och gips. Han kallade sina
fula gubbar för karikatyrer, men de voro
ganska lika elakt folk i trakten. Och så en
dag när samvetets järnhand slog honom
brakade det loss.
Ännu kunde man se hur den besatte
konstnären farit fram mot sin egen och
andras ondska med alla hårda don som
stått till buds. Grus, grus — men som
genom ett under hade en statyett räddats.
Den föreställde Moder Marias lille son,
tryggt vilande mot knäet hos ett stort troll
—- Joel själv.
Joel Pettersson var en mångsidig
begåvning. Av vad han skrev finns både vers
och teaterpjäser. Ett stycke, »När det
regnar», blev en gång prisbelönat i en
åländsk tävlan. Mina papperslappar voro
kladdar för Joels marionetteater. Bönder
sammanträffa vid vägkanten. Någon i
sällskapet talar rent språk om allt det som i
förtäckta ordalag går runt på en ö. Det är
ju ändå bara dockor som sladdra!
In extenso vill jag återge följande, så
betecknande för Joels teaterintresse:
Vi bönder, vi som med vårt arbete
frambringa brödet och födan åt stadsborna, vi vilja
ha något igen. Det är inte bara pengarna vi
vilja ha. Ty eftersom vi lantmän och bönder
äro så goda och stanna kvar i våra mörka byar
vintertid för att sköta om husdjuren, av vilka
ni stadsbor få kött, mjölk och smör, och när vi
träla i lerig åker vår, sommar och höst för att
skaffa er bröd, då ha vi liksom rätt att fordra
av er herrskap, som gå i ljusa städer, att ni
skola känna och tänka för oss och odla den
andliga åkern, medan vi odla den timliga.
Något av detta erfara vi när en eller annan
skådespelartrupp eller konsertmänniska kommer
ut till landet. Vi tro att det skall vara så stort
och fint för att det är från stån. Men alltid är
det bara strunt som bjuds. Skrattsucces!!
Skratt-succes!! Tror man att vi bönder behöva lägga
ut tio mark och sitta en hel kväll och se på
dessa fånigheter för att få oss ett skratt. Nej,
vi äro så pass naturliga på landet att vi kunna
skratta ändå, vi skratta för rakt ingenting. Och
vårt skratt i vardagslag gör oss mer gott än
hundra år av sådant där teaterskratt.
Ett så friskt skratt och sunt förnuft hade
i varje fall den sjuke målaren i moll, Joel
Pettersson av Åland.
Skulptur i lera.
Tillhör Ålands Vänners konstsamlingar, Mariehamn.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
