- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionde årgången. 1941 /
269

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Nordiska iranister. Av Stig Wikander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordiska

ir anister

från persiska världsmonarkiens sfär —• i
rummet långt bort till nordöstra Iran, i tiden
troligen långt före de första akemenidernas
uppträdande.

Dessa negativa resultat stå inte ensamma
—-de kompletteras av undersökningar, som avse
att ge en helt ny bild av den värld de avestiska
texterna göra oss bekant med. Men här ha
vi också att göra med en bevisföring, som
inte i samma mån kan göra anspråk på
kritikens totala kapitulation — ty den ger sig
i kast med de svåraste uppgifter, som
humanistisk forskning kan sätta sig före, och
som för sin lösning inte bara fordra lärdom
och skarpsinne, utan även en särskild
känslighet för stilens psykologiska valörer, för
det primitiva psykets reaktionssätt och
framförallt det sinne för historia, som är
långtifrån alla filologer beskärt. Jag åsyftar
framförallt den inträngande studie som här göres
av Gfl^Aa-sångerna, den del av Avesta, som
otvivelaktigt går tillbaka på zoroastrismens
skapare, och som upptar de centrala kapitlen
i boken. Genom en rad detaljanalyser, som
nästan ge en fullständig ny översättning av
Gäthd’s, föras vi steg för steg till en ny
tolkning av dessa de äldsta och gåtfullaste
partierna av Avesta. Denna tolkning är
stödd på många sannolikhetsskäl — men
den grundkonception som bjuds är grundad
på en intuitiv helsyn, och står och faller
med denna. Annorlunda kan det förvisso
inte vara inom det forskningsområde vi här
ha att göra med. Den som inte kan
framlägga positiva motbevis i form av en lika
genomarbetad men annorlunda beskaffad
Gåthå-översättning får låta sig nöja med
att fastställa, att inga vägande invändningar
gjorts och knappast på länge komma att
framläggas. Huset står fast på den grundligt
avrödda tomten, och inom dess väggar finns
plats för mången gäst och mången beskäftig
palaver.

Vi få nu ett helt nytt perspektiv på
Zara-tustra och på den religiösa utvecklingen
under hans tid. Han är icke, som man
hittills uppfattat det, stiftare av en
uppenbarelsereligion, som hör samman med främre
Orientens mäktiga profetgestalter. Han hör
tvärtom hemma i ett mycket primitivt
skikt av den religiösa utvecklingen. Det är
svårt att få ett grepp om honom som
individualitet, som religiös personlighet: han
tycks från början inte vara något annat än
en vanlig schaman av den sort vi långt

senare känna från Sibiriens folkslag. Hans
betydelse är mindre betingad av hans egna
personliga insatser än av den situation, den
religiösa konflikt, vari han och hans folk
kastades in.

Det är en liten krets av boskapsskötande
nomader vilkas religiösa föreställningsvärld
höjde sig föga över de magiska och
schama-nistiska riternas sfär, som plötsligt blir störd
i sin vegeterande tillvaro av en främmande
religionsforms ingripande. Den gamla ariska
Mithradyrhan hade hos vissa stammar bland
grannfolken antagit en aktiv och krigisk
karaktär och utbredde sig med alla medel i
trakterna av Amu-Darja och Syr-Darja, bland
det ariska tvåflodslandets stammar. Den
företrädde en kult som var den fredliga
schaman- och familjereligionens rakt motsatt:
vid nattliga ceremonier utfördes blodiga
offerriter och berusade sig deltagarna i
offerfesten till Mithras ära med haoma —
indiernas soma — den klassiska ariska
rusdrycken.

Denna nya kultform tycks hastigt ha
vunnit en hel del anhängare i Zaratustras
egen stam. I denna situation uppträder
Zaratustra som talesman för den hotade
schaman-religionen. Hans insats blir den, att
han med kraft upplever och förkunnar den
gamle stamguden Ahuru Mazdah som en
»verksam», aktivt kämpande gud av samma
slag som den påträngande religionens
övergud, Mithra. Egentligen voro ju från början
Mithra och Ahura Mazdah himmels- och
ödesgudar av tämligen likartad karaktär —
i Rigveda heta de Mitra och Varuna och
tänkas där som de två jämnställda
gudakonungarna, närmast motsvarande natt- och
daghimmeln. Det är därför inte i någon
nyskapande religiös idé, som betydelsen av
Zaratustras insats ligger.

Vi kunna av den följande utvecklingen
förstå, att han i det rätta ögonblicket på ett
originellt personligt sätt lyckades skapa en
syntes av flera av den iranska folkreligionens
livskraftigaste föreställningar —- man kan
hos Nyberg närmare läsa sig in i den
egenartade terminologien, som hittills lett forskarna
till de mest skruvade förklaringar, men som
med hans tolkningskonst får färg och mening.
Redan under sin livstid synes han medvetet
ha inlett en synkretism mellan sin
stamreligion och den övermäktiga Mithrakulten,
och ha tillvaratagit vissa av dess värdefulla
element. Med denna religionspolitiska ska-

269

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 10:46:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1941/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free