Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Heliga Birgitta som svensk författare. Av Erik Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Noreen
pass 70 år. Redan vid 13 års ålder blev
tion bortgift med Ulv Gudmarsson. I
äktenskapet föddes åtta barn, däribland sonen
Karl som var ett världens barn och dottern
Karin, som var sin moders barn och som
kom att betraktas som helgon fast hon
aldrig blev formligen kanoniserad.
Maken dog i februari 1344, och sedan
levde Birgitta helt för sin högre kallelse.
1349 reste hon till Rom för att aldrig
återvända till Sverige.
Birgitta lär redan vid 7 års ålder ha
erfarit något som kan kallas en uppenbarelse,
men det är först från tiden efter makens
död som uppenbarelserna blir talrika.
»Liber celestium revelacionum beate
Birgitte» (Heliga Birgittas gudomliga
uppenbarelsers bok) utgör i tryck en mycket stor
foliant. Den trycktes på föranstaltande av
Vadstenaklostret första gången i Lübeck
1492.
Men vilken är Birgittas andel i detta
verk? Hon lärde sig under ett långt liv
en del latin, men troligen inte så över sig
mycket. Hur det har gått till när hennes
uppenbarelser fästes på papper, därom har
vi en i stort sett trovärdig skildring:
När någon frågade henne i någon samvetssak,
begärande av henne råd och det bästa andliga
läkemedel, så brukade hon svara honom: »Bed
Gud om denna sak, och vi skola också tänka
och göra för er vad vi kunna, fastän jag är en
ovärdig synderska.» Och efter tre dagar eller
efter några dagar och ibland samma dag gav
hon svar till personen i fråga, om det var en
andlig och hedervärd person, i det hon först med
händerna upplyfta mot himlen sade: »Jag är så
visst en synderska, ovärdig att säga sådant;
men dock skall ni veta, att Jesus Kristus visade
sig för mig i bönen och sade till mig, att jag
skulle svara er på er begäran så och så», och så
gav hon honom de ord, som hon fått av Kristus
eller den heliga jungfrun Maria för att svara på
denna sak. Eller också skrev hon de ord, som
från Gud givits henne, på sitt modersmål med
egen hand, då hon var frisk, och lät oss, sina
biktfäder, med största noggrannhet översätta
dem på latin, och hörde dem sedan uppläsas
med vad hon själv skrivit framför sig, för att
det icke skulle läggas till eller tagas ifrån ett
enda ord, utöver det hon själv i visionen från
Gud hört och sett. Men om hon var sjuk,
tillkallade hon biktfadern och sin skrivare, en för
detta ändamål särskilt utsedd sekreterare, och
så framsade hon med stor andakt och
gudsfruktan och ibland under tårar orden på sitt
språk med en viss omsorgsfull högtidlighet, som
’om hon läste i en bok, och då upprepade
biktfadern orden på latin för skrivaren, och denne
skrev ned dem där i hans närvaro, och sedan,
då orden voro nedskrivna, ville hon höra dem
och lyssnade mycket noga och uppmärksamt.
Denna framställning härrör från de s. k.
»två Petrusarna», från den
levnadsteckning över Birgitta som Petrus Olavi av
Alvastra och Petrus Olavi av Skänninge,
hennes två biktfäder, hade färdig i
december 1373. Utöver dessa två Petrusar har
ytterligare två andans män haft inflytande
på Birgitta och hennes uppenbarelser,
magister Mattias, kanik i Linköping, död
omkr. 1350, den svenska medeltidens
yppersta teolog, och spanjoren biskop Alfons
av Jaen. Mattias har varit Birgittas
biktfader, men om han har haft något direkt
inflytande på uppenbarelsernas utformning
är okänt. Däremot vet vi, att de två
Petrusarna och Alfons har tjänstgjort som
översättare och redaktörer. De lärde i
våra dagar har, sin vana likmätigt, tvistat
om, hur stort dessa tre mäns inflytande på
uppenbarelsernas text har varit. Tvisten
kan aldrig slitas, vi kan aldrig få veta,
vad i den latinska texten som är rent
bir-gittinskt och vad som eventuellt
härstammar från biktfäderna. Och detta gäller
naturligtvis såväl innehåll som form.
Nu föreligger Birgittas uppenbarelser
också i medeltida svensk gestalt. I denna
form fyller de fyra rätt stora oktavband.
Men det råder ingen större
meningsskiljaktighet om denna fornsvenska text. Den
är (åtminstone så gott som helt och hållet)
en översättning från den latinska texten.
Emellertid anses det att vi har bevarade
två egenhändiga uppteckningar av Heliga
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
