Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Heliga Birgitta som svensk författare. Av Erik Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Noreen
ur den latinska versionen av
uppenbarelserna, men tillsammans ger de säkerligen
en sann bild.
För att autograferna verkligen är
autografer talar slutligen också det
förhållandet, sedan länge känt och erkänt, att vi
här har två uppenbarelser som visar en
ursprungligare och riktigare text än den
latinska och som alltså med allra största
sannolikhet visar oss Heliga Birgittas egen
svenska formulering.
I sina grundläggande »Birgittastudier»
(1911) har Knut B. Westman sökt urskilja
ett antal partier i den svenska texten av
uppenbarelserna, som icke skulle vara
resultatet av en återöversättning från
latinet. Det är dels ett antal stycken som
helt saknas i latinet, dels några, där en
jämförelse mellan latinet och svenskan
visar att den latinska texten är uppenbart
sämre, med tydliga felöversättningar o. s. v.
Man kan nu med utgångspunkt i
autograferna angripa problemet från en annan
sida. Man kan undersöka autograferna
från språklig och stilistisk synpunkt och
därefter se till, om de egenheter, som
autograferna visar i dessa avseenden, återfinns
eller icke återfinns i övriga partier av
Birgittatexten. Denna metod har
Westman såsom teolog naturligt nog icke
använt. Gör man det, så finner man att
Westman med beundransvärd säkerhet har
urskilt en mängd stycken, som verkligen
torde gå tillbaka på Heliga Birgittas egen
svenska uppteckning. Westmans resultat
kan på så sätt dels bekräftas, dels något
modifieras. — Detaljerna i denna
filologiska undersökning kan jag här icke gå
närmare in på. Vad metoderna angår,
vågar jag kanske hänvisa till min
översiktliga framställning »Filologisk
författarbe-stämning» i Nordisk tidskrift 1939.
Av denna tvåsidiga belysning av
texterna torde framgå, att vi har bevarade
av Heliga Birgittas egen text följande
stycken:
1) Sex verkliga uppenbarelser
(revelatio-nes). Märkligast av dessa är dels de två
autograferna, särskilt den stora
upprorsplanen, som jag har redogjort för, dels
den stora uppenbarelsen om sonen Karls
tillstånd efter döden, som jag skall komma
tillbaka till.
2) Tre stycken som närmast kan
betecknas som religiösa betraktelser.
3) Åtta delvis mycket omfångsrika böner.
Här finner vi något av det religiöst som
poetiskt mest gripande av vad vi har
bevarat av Heliga Birgitta. — Jag anmärker,
att om fyra av dessa böner har Toni
Schmid (liksom före henne fransmannen
F. Vernet) uttalat, att de icke härrör
från Heliga Birgitta. Hennes skäl är vaga,
och någon större roll spelar denna fråga
icke.
I dessa sjutton (eventuellt tretton)
stycken måste varje undersökning av
Heliga Birgitta som religiös och litterär
personlighet ta sin början, här kan vi till en
viss grad få svar på frågan: hur skrev
Heliga Birgitta?
Det första intrycket av Heliga Birgitta
som författare är att hon knappast ägde
någon mer utpräglad stilistisk egenart. De
språkdrag, som tydligt skiljer hennes egna
uppteckningar från de uppenbarelser som
är återöversatta från latinet, beror främst
på två omständigheter. Dels har hon ett
ålderdomligare språk, då hon ju var född
strax i början av 1300-talet. Dels har
hennes alster, som Westman med skärpa har
framhållit, genomgående en olitterär
prägel, de är tillfällighetsskrifter utan
egentliga konstnärliga anspråk. Om deras
litterära värde är därmed naturligtvis
ingenting sagt, det måste i vissa fall uppskattas
synnerligen högt.
I bristen på utpräglad stilistisk egenart
är Heliga Birgitta typisk kvinna liksom
hon är det däruti att prosan är det
naturliga, det enda uttryckssättet för henne. För
de flesta stora diktare i Sverige av manligt
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
