Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Prins Pauls Museum i Belgrad. Av Gunnar W. Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Pauls Museum i Belgrad
värde såsom föreställande kända serbiska
kulturpersonligheter och illustrera
förträffligt den karageorgviéska epoken1, men den
artistiska kvaliteten kan ej sägas vara hög.
Få av konstnärerna äro födda på 1700-talet
och de mest kända äro Arsenije Teodorovic
(1768—1826), Pavle Gurkovic (d. 1830)
och Konstantin Daniel (1798—1873). Den
sistnämnde torde varit den mest habile.
Det kan vara tämligen lönlöst att här
räkna upp en massa namn — de flesta
slutande på vitsch (— c), våra sow-namn—
vilka avbildat det borgerliga serbiska
1800-talet. Vi skola blott nämna några av de
bästa: Jovan Isajlovié (1803—83), som är
en fin kolorist, porträttmålarna Dimitrije
Avramovié (1815—35) och Novak
Rado-nik (1826—90) samt den konstnärligt
kanske mest begåvade Katarina Ivanovié
(1812—82), Jugoslaviens första kända
må-rarinna. Av henne har museet förutom ett
ståtligt självporträtt ett utsökt stilleben
med druvor.
Den franska realismen gör sitt
genombrott inom den serbiska konsten omkring
1875 och dess store representant är Gjorgje
Kristic (1851—1907). Så gott som hela
hans produktion finnes inom museet och
en speciell hederssal är ägnad hans konst.
Han är även värd det.
Särskild uppmärksamhet förtjänar också
Milos Tenkovié (1849—90), vars vackra
landskap och studier äro utförda med en
fraicheur och en uttrycksfullhet, som ställa
dem i särklass. Hans flicka med blommor
hör till något av det allra bästa, som
skapats inom serbisk konst från denna tid.
Ytterligare kunna vi nämna Vlaho
Buko-vac (1855—1923) och Paja Jovanovic (f.
1859), innan vi komma fram till
impressionismen. Denna strömning måste inom
den jugoslaviska konsten dateras så pass
sent som till omkring år 1900. Den ytterst
1 Georg Petrovic (1752—1817), kallad
Karageorg, vilket betyder Svarte Georg, var som
bekant dynastiens grundare.
Porträttbyst av Konstantin den
Store.
begåvade, under kriget avlidna
konstnärinnan Nadeschta Petrovic (1874—1915) kan
tillsammans med den ännu levande Milan
Milovanovic (f. 1876) räknas vara
impressionismens införare i landet. Kring dessa
stå en rad namn av större och mindre
betydenhet såsom Ivan Grohar (1867—1911),
Rikard Jacopic (f. 1869), Matej Sternen
(f. 1870) och den lyriske Matija Jama (f.
1872) — alla väl representerade inom
museet. I detta samband kunna vi även nämna
kung Peter I:s av Serbien kusin, den ej
obegåvade målaren och
konstskriftställaren prins Bozidar Karageorgevic (1861—
1908), som även är representerad i museet.
Han framlevde sitt liv i Paris, där han
även dog. Den vid blott tjugofyra års ålder
plötsligt bortryckta ryska målarinnan Marie
Baschkirtsef har målat ett intressant
porträtt av prinsen från denna tid, även det
bevarat i museet. Prins Bozidar umgicks
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
