Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland
människa, luttrad i hela sin själ återvänder
Sabine slutligen till Lintula.
Människorna, träden, byvägarna och det
svarta skogsbrynet och älvens strandlinje, det
lilla fågelboet på en gärdsgårdsstör — allt som
lever och existerar i denna karelska nejd bär
kring sig en anda av besjälad skönhet, av
Guds kärlek och frid. Naturen är en bild av
den underbara gemenskap, som väntar bortom
döden och som ger människan kraft att stå ut
med denna tillvaros bedrövelse och ensamhet.
Den all-gemenskap, som den stridbara
individualisten Hagar Olsson städse har längtat
till, är inte mera livets, utan dödens:
författarinnans sociala kollektivism har blivit
panteistisk dödsmystik. Det är resignationens milda
anda över »Träsnidaren och döden». Denna
lilla berättelse är det bästa arbete Hagar
Olsson hittills utgivit — det förtjänar ett
mycket stort erkännande.
I en tjock roman »Fästningen» har E. R.
Gummerus tecknat ett porträtt av en
finsk-född officer i rysk tjänst vid tiden för
världskriget 1914—1918. Detta »vår
landsman-problem som särskilt behandlats av Jac.
Ahrenberg har Gummerus gett en mycket
intressant formulering. Huvudpersonen är
ingenjör-generalen Karl Viktor Salander, som
troget offrar sig och sitt liv för sin tjänst och
det verk han beordrats att utföra: fortet ute
på en ö i Finska viken. Han överges av alla
sina egna: hans son Boris reser till Tyskland
som jägare, hans dotter Nina sluter sig till
de röda. General Salander bara bygger och
bygger på sina fästningsvallar av järn och
betong. När Finland blir fritt år 1918 står
fortet färdigt — en skänk till fosterlandet,
skapad genom en individualists offergärning.
Gummerus har sannolikt genom denna
roman velat ge den tidigare ganska illa sedda
»vår landsman »-typen en äreräddning och
peka på den roll dessa »våra landsmän» i
Ryssland på lägre och högre poster spelat för
Finlands befrielse från det ryska oket. Det
är riktigt — men tesen kan måhända dock
inte förallmänligas alltför mycket.
Officersbanan i Ryssland var också en väg till
för-ryskning av Finlands överklass — något som
bl. a. Agathon Meurman på sin tid i starkt
färglagda ord betonade.
Genom sin paradoxala tillspetsning är E. R.
E. R. Gummerus.
Gummerus’ roman synnerligen betecknande
för den begåvade, starkt intellektuella
författaren. Romanen bygger på ett
tankeschema, som sticker fram ganska naket; i
mindre grad finns det i boken omedelbart
levande mänskofigurer. »Fästningen» är dock
en av de bästa romaner, som under de senaste
åren utkommit i Finland.
Av övriga prosaböcker må nämnas Ulla
Bjernes roman »Skeppshandeln», som skildrar
en kvinnas utvecklingsgång i en liten
hamnstad i Hälsingland. Första hälften av romanen
som presenterar Erika Bält som den rappa
och handlingskraftiga chefen för
skeppshandeln i Blåvik är ganska lyckad; svagare är
senare hälften, där författarinnan skildrar
Erikas kamp för sin kärlek. Harald Hornborg
fortsätter sin långa cykel av romaner om
ödemarksjungfrun Hedda-Lisa Ryselia; den nya
volymen heter »Flykten från ödemarken».
Samtidigt som denna roman har Hornborg
utgett en historisk essäsamling »De glömda
fäderna», några vardagsporträtt från gångna
tider. Denna förträffliga bok står på ett
betydligt högre plan än romanen. Erik Therman
slutligen har publicerat en diger och väl
dokumenterad reseskildring »Bland noider och
nomader» och ett filosofiskt arbete »Livet och
vi».
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
