Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera- och konsertkrönika
sjunga på svenska. Av två förnämligast i
Tyskland stationerade, men svenskfödda
artister som för första gången gästade
Stockholmsoperan imponerade den strax
förut genom konsert introducerade Karin
Carlsson som Ortrud i »Lohengrin» med
sin pastosa alt och sitt magistrala föredrag;
örat, som visserligen besveks på hennes
insatser i några viktiga ensembler (det
berodde förmodligen på otillräcklig tid för
samrepeterande) — örat fick sitt, något
som däremot knappast kunde sägas om
ögat. (I det hela bereder denna
Wagneropera i sin i flera avseenden
otillfredsställande iscensättning av 1935 föga
ögonfröjd.) Även Torsten Ralf, som jag ej fick
höra, lär som Tannhäuser ha ha|t sin
egentliga styrka i sångprestationen. Också
Martin Öhman gästuppträdde några gånger.
I »Romeo och Julia» och »Bohéme» var
det som Jussi Björling gästuppträdde, och
undra på att de med honom och Hjördis
Schymberg som hans moatjé blevo
dragplåster.
Tyvärr måste här förbigås den av fräschör
utmärkta »Martha»-reprisen, den välgivna,
förut från Oscarsteatern kända
Kålmån-operetten »Grevinnan Maritza»,
dansdiver-tissemanget »En afton med operabaletten»,
som komponerats och inövats av den åter
gästande Sven-Åge Larsen, samt de tre
vid George Gés förnyade besök givna
baletterna »Armidas paviljong», »Balen» och
»Den eviga lågan».
III.
Försiktigtvis lät Konsertföreningen detta
spelår publicera sin generalplan i två
omgångar, den första för hösten, den andra för
våren. Under nuvarande förhållanden
erbjuder det ju sina svårigheter att planera för
längre tid framåt, särskilt beträffande
utländska artistengagemang. Endast få
förändringar, färre än i fjol. behövde göras i det
nu för kortare tid uppgjorda programmet.
Också på annat sätt syntes denna avvaktande
hållning fördelaktig. Den hittillsvarande andre
konsertmästaren, Carl Garaguly, befäste vid
tre höstkonserter den dirigentframgång han
råkade vinna vid en fjolårskonsert. Före
nyåret kunde så med lugn fattas beslutet att
anförtro ett ansenligt ökat antal vårkonserter
åt hans ledning. Så vanns också lösningen av
den genom Talichs tjänstledighet svävande
Fot. Järlds.
Sigurd Björling som Lennart
Sporre i Domedags-profeterna.
kapellmästarfrågan, och provdirigenten återse
vi i höst som tillförordnad förste dirigent.
Ganska jämnt har antalet nyframförda
verk varit fördelat mellan svenskt och
utländskt. (Tråkigt att notexempel, som också
efteråt äro till nytta, som stöd för minnet,
aldrig lämnas annat än för redan kända
verk.) Absolut musik med litterära allusioner
kunde Hilding Rosenbergs bidrag kallas. »De
fyra livsåldrarna» betitlas hans nu hörda
tredje symfoni, vars undertitlar Barnet,
Gossen, Ynglingen och Mannen dock inte
riktigt adekvat motsvara den gängse
indelningen av våra livsstadier. Verket angavs som
»ett försök att åstadkomma en växelverkan
mellan musiken och ord som beröra
musikaliska upplevelser». Nödvändigt för den
musikaliska verkningen är väl ej att de från
Ro-main Rollands »Jean-Christophe» hämtade
orden läsas upp, såsom nu skedde, före var
och en av satserna, men det kändes •— kanske
för flera än mig — som ett vid det första
åhörandet praktiskt, stämningsförmedlande
arrangemang, i synnerhet som de utvalda
sidorna i Åke Nygren funnit en fint nyanserande
recitator. Inte bara respekt väckte denna
gång Rosenbergs kunnande och högt syftande
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
