Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Två dikter. Av Solveig von Schoultz - Fjäriln - Pilen och gumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av SOLVEIG VON SCHOULTZ
Fjäriln
Varje dag besöker en fjäril berget,
klipper med klara vingar hål i dunklet under tallarna,
letar med gängliga spröt väg till solen,
glider nyckfullt över sedumtuvorna,
snuddar försiktigt vid styvmorsblommorna,
klamrar sig darrande
vid en gräslöks violetta ros.
Sidlänges seglar han ner
i en flock skrattande bruna gräs,
de många kyssarna gör honom förvirrad,
med slutna ögon hänger han i dallret,
bergets heta vågor slår över honom.
Plötsligt stiger han, förnyad,
virvlar övermodig, vit, ett silverlöv,
och stiger, stiger,
molns och vindars älskling,
stiger till rönnklasarna
som gungar nära himlen
yr blom.
Pilen och gumman
Nu är det samma väder som den gången:
en pil dröp guld i ett novemberdis.
En gammal mor, på väg till aftonsången,
satt framåtlutad, böjd på gamlas vis,
halvt gömd i duggets fuktigt bleka blänk
där pilens fingrar rörde parkens bänk.
Hon talte sakta, kanske att hon bad
Gud hjälpa henne uppför kyrkobranten,
hon var så trött men Han var nådefull.
Hon satt orörlig medan pilens blad
föll ner på svarta duken, ryggen, vanten:
en aftonbön i silver, grått och gull.
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>