Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Grekisk myntkonst belyst av exemplar ur H. K. H. Kronprinsens samling. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Åkerström,
ty lejonmasken försvinner. I stället sätter
Anaxilaos dit åsnespannet och haren (sid.
439: 2 och 3). Jag citerar i detta
sammanhang en anmärkning av Aristoteles, som
blivit till oss bevarad genom den inledningsvis
nämnde lexikografen Pollux: »Sicilien var
utan harar intill Anaxilaos’ tid, men han
införde och uppfödde dem, och som han
vid ungefär samma tid vann en seger med
sitt mulåsnespann i Olympia, så placerade
han på Rhegions mynt bilden av
mulåsne-spannet och haren.» Vilket värde denna
kuriösa notis kan ha, undandrar sig vårt
bedömande. Så småningom kom emellertid
— troligen efter Anaxilaos’ död —
samier-nas lejonmask till heders igen och levde
länge kvar. Ett särdeles vackert exemplar
från 4. årh. med lejonhuvudet i mäktig
hög relief återges sid. 439: 8. På baksidan
sitter Apollohuvudet med lagern i håret.
Anaxilaos’ svärfar Terillos var
envåldshärskare i Himera. Den staden hade som
symbol på sina mynt en tupp. En tid lade
tyrannen Theron i Akragas, det romerska
Agrigentum, sin tunga hand på Himera,
och då satte han dit krabban på baksidan
(sid. 439: 5). Denne Theron hade nämligen
på sina egna mynt i Akragas örnen på
framsidan och krabban på baksidan, som vårt
tidigklassiska exemplar sid. 439: 4 visar.
Den fjärde av herrarna på Sicilien var
Gelon i det rika Syrakuse. Efter sin seger
över karthagerna vid Himera år 480 slog
han ett praktfullt mynt, en tiodrachma
(dekadrachm), som efter hans drottning
Demarate kallas »demarateion». Hon hade
nämligen spelat en viss roll vid
fredsförhandlingarna efter segern i fråga. Typen
förekom emellertid som tetradrachm
redan tidigare, och vi ha ett prov från
omkring 490 (sid. 439: 6): spännet på
framsidan torde vi kunna tyda så, att
hästkapplöpningen var en omtyckt sport bland
adelsfamiljerna, som hade makten före
tyranntiden. Det vackra kvinnohuvud,
som allt från denna tid möter oss på Syra-
kuses mynt, tolkar man som Arethusa.
Med henne förhåller sig på följande sätt:
flodguden Alpheios vid Olympia blev
förälskad i nymfen Arethusa, men hon vek
undan, och han förföljde henne. I sin
ångest förvandlade hon sig till ett
källflöde. Alpheios sökte slå sina vågor
omkring henne, men Artemis öppnade marken,
och Arethusa flöt under jorden och havet
västerut och sprang upp som ett friskt
källsprång i Syrakuse. Den, som besökt staden,
har väl nere vid hamnen svalkat sig vid
den idylliska källa, som traditionen
förbinder med sagan om Arethusa.
Delfinerna, som graciöst kransa hennes huvud,
beteckna havsfärden. Det var tidens övliga
symbolik.
Samtidigt med denna prägling är ett
mynt från Leontinoi — sofisten Gorgias’
stad (sid. 439: 7). Det bär på framsidan
samma kapplöpningsspann som Syrakuses
mynt. På baksidan sitter dominerande i
mitten som »talande» symbol ett lejonhuvud.
Lejon heter nämligen på grekiska léon.
De fyra realistiskt tecknade sädesaxen
beteckna säkert traktens bördighet. Detta
särdeles välbehållna mynt företräder
utmärkt den senarkaiska konstens
återhållsamma, litet kärva men på samma gång
utomordentligt träffsäkra formgivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
