Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Zachris Topelius vid Runebergs sida. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yrjö Hirn
lärorik och fängslande undersökning
Mästaren och lärjungen (tryckt i Finsk
Tidskrift juli—aug. 1935).
Våra två skalder ha aldrig samarbetat
med varann på det sätt som Goethe och
Schiller under Weimartiden —
åldersskillnaden, 14 år, gjorde sig uppenbarligen hela
livet igenom kännbar i deras umgänge.
Men den yngre av dem var tidtals i
tillfälle att på nära håll följa den äldres
verksamhet; Topelius har vidare i sina
uppteckningar gett ovärderliga bidrag till
Runebergs biografi; han har varit den
främste bland dem som organiserat kulten
av Runebergs storhet; och han förtjänar på
grund av sin egen verksamhet att betraktas
som en fullföljare av det runebergska
programmet. Det har därför förefallit mig
som om de två männens väsen och deras
förhållande till varann bäst kunde belysas
genom ett anförande, i historisk följd, av
vad Topelius med hängiven, men icke
okritisk beundran har meddelat om sin
läromästare, och av vad Runeberg i välvilja
har sagt om sin unge vän och skyddsling.
Det blir Topelius som för det mesta har
ordet, men det är Runeberg som blir
föremål för ordandet. Och när den ena som
den andra personligheten karakteriserats
genom dessa citat, kan det bli tid att säga
någonting om den egenart som, oberoende
av alla jämförelser, gjorde Topelius’
diktning värd att uppskattas för dess egen
skull och förtjänt av beundran icke minst
för det att den stod fri från all efterklang
av runebergianismen.
Topelius’ äldsta meddelanden om
Runeberg stamma från en tid då han icke var
mer än fjorton år gammal. De anträffas i
den väldiga dagbok, i vilken han under
åren 1832 till 1840 antecknat alla sina
upplevelser i stort och smått, med mycket
smått i hopen. Om dessa notiser
kompletteras med de Självbiografiska anteckningar,
han på sin ålderdom ur minnet dikterat
för sina döttrar, så kan det inhämtas, att
man är 1832 vid ett familjeråd uppe i
Ny Karleby hade beslutit sända honom till
Helsingfors för att genom privatlektioner
förberedas för studentexamen. Det hade
i Österbotten blivit känt att magister
docens Runeberg, för att öka sina små
inkomster, i sitt hem mottog pensionärer,
och även vid behov var villig att meddela
dem undervisning. En anförvant till
Topelius hade varit skolkamrat till Runeberg,
och åtog sig att träffa överenskommelse
med honom. Och när saken blivit uppgjord
begav sig den unge Zachris på sin första
långresa, och häftade samman sin
annotationsbok. Det var nämligen ett faktum
som varit av ovärderlig betydelse för vår
kulturhistoria, att Topelius var något av
en grafoman, medan Runeberg förefaller
att ha hört till den typ, som sällan skriver
frivilligt. Det må lämnas oavgjort om
detta måhända hänger samman med det
att han var den större diktaren av de två.
Av en så ungdomlig upptecknare kan
man naturligtvis icke vänta sig några
originella iakttagelser om de två
betydande människor — jag menar Runeberg
och hans hustru — i vilkas hem han
blev införd. Topelius var tidigt utvecklad,
något som dagboken gång på gång bär
vittne om, men hans brådmogenhet var
förenad med en stor portion barnslighet.
Trots att Runebergs namn redan begynt
få en viss klang i de akademiska kretsarna
— det var ju två år sedan han utgivit sin
första diktsamling — synes han ännu icke
ha blivit stor i de österbottniska
småstäderna. Av Topelius’ självbiografiska
anteckningar får man rent av det intrycket
att fjortonåringen, som dock sedan länge
varit en ivrig romanläsare, vid sin
ankomst till Helsingfors icke ens varit
medveten om att hans magister även var en
författare. Men i dagboksuppteckningen för
det första dygnet i det nya hemmet
nedskrev han: »läste Elgskyttarne». Och när
han som gammal man återkallade minnet
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
