Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dansk målarkonst under ett halvt sekel. Av Erik Blomberg. II. 1900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dansk målarkonst under ett halvt sekel
Oluf Høst. Motiv från Gudhjem, Bornholm.
Direktör Karl Gerhard.
modellstudier och porträttfigurer nå ofta
en mästerlig förenkling i kompositionen, en
energifylld rytmik, som röjer något av en
klassisk tecknares säkerhet och bredd. Men
även färgen har djup och mättnad inom
sitt allt mer begränsade register av grönt,
blått, gult och svart. Giersings förtidiga
död avbröt en konstnärsbana, som kanske
i högre grad än någon annans ägt förmågan
av inre fördjupning. Hans förhållande till
fransmännen var rikare och djupare än
kamraternas. Han stannade inte vid
impressionisterna, han gick längre tillbaka,
till Delacroix och Daumier, och han gick
längre framåt, till Seurat och Cezanne.
Framför allt är det Cezanne som utlöst hans
innersta krafter, liksom den franske
mästarens samtidigt en romantikers och en
klassikers. Även Giersing söker en syntes av
ögonblickets ljusfyllda liv och den
allmängiltighet, som ligger gömd i varje ögonblick.
Därav hans summariskt skissaktiga teknik,
som med blotta antydningar kunde nå en
stor form. Naturen lever och kämpar i hans
landskap — och hålles samman i ett fast
grepp. Liksom hos Cezanne har man
intrycket av en skapelse, känner hur ljuset
modellerar ut massorna till något väsentligt.
En inre spänning bär upp hans konst, som
aldrig nöjer sig med det enbart dekorativa.
Dödens resignation och livets evighet
förenas i en sådan målning som Kyrkogården
i Svanninge. Hur oändligt långt bort ha vi
inte kommit här från P. C. Skovgaards och
Knud Kvhns detalj klara och stillsamma
landskapskonst eller från L. A. Ring, som
också han målat kyrkogårdar.
Det dekorativa idealet renodlades av den
s. k. Bornholmsskolan, uppkallad efter
samlingsorten, den lilla ön i Östersjön. Men
denna grupp har ingen provinsiell betoning
i likhet med Skagen- och Fynmålarna. På
sin höjd kan man tala om en viss
lokalkaraktär i själva formen, en kärv havsklang
i färgen, en fuktig friskhet i atmosfären,
förnimbar såväl i Edv. Weies strandbilder
som i Olaf Rudes svala ateljéinteriörer. Den
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
