Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kungligt duktyg från »Flors manufactorie» i Hälsingland. Av Elisabeth Thorman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungligt duktyg
gagnar man sig åter av ornamentiken i Adolf
Fredriks kröningsduktyg; man infogar i
beställningen av de trettio dussinen servetter
önskan om »smärre ströö kronor, dubbelt G i
hörnen och en liten blå krona i ett hörn
inwäfwen» samt betecknar bården som
»Fabri-quens vanliga mönster». Tyvärr har
anordningen lämnats i de icke fullt rätta
händerna; det är långtifrån i denna komposition
den avvägning och den rytm, som så starkt
behaga i servetten av år 1751.
De många uppgifterna från Flor om duktyg
särskilt beställt för drottning Sophia
Magdalena ha kunnat verifieras tack vare duktyg
med drottningens krönta initialer. I den
Kungliga Husgerådskammaren bevaras ännu
en servett från det duktyg, vilket torde ha
vävts år 1781. I ett dukfragment, som var
den stora upptäckten vid damastutställningen
i Göteborg, befanns ett förut väl känt duktyg
från Flor ha förekommit även för den kungliga
fatburen; dess antagliga tillverkningsår torde
vara 1787.
I stor växling, men utan undantag präglad
av hållning, stil och smak, föreligger vid Flor
under 1700-talets senaste tid den omfattande
samlingen av mönster; av den stillöshet, som
samtidigt vidlåder en hel del utländska
kompositioner, finns i denna mönstersamling
intet spår. Då ett av de tidigaste förvärven
under Gustav IV Adolfs tid äger rum,
frånser man dock allt vad Flor här kunde ha att
bjuda och väljer ett av de tidigare mönstren
för kungligt duktyg, det redan under
1740-talet nämnda »Strödda Kronor». Två årtal,
1800 och 1801, vävas in i servetternas hörn.
Uppgiften med mönsteranordningen är denna
gång lämnad i skickliga händer; bården är
fylligare och mera livfullt framställd än på
exempelvis »Sweriges Wapen» för Gustav III.
Samtliga de hittills på olika håll funna sex
servetterna från en tidigare period, men i
detta mönster, bära den inbrocherade blå
kronan.
Det är svenska hovet, som med berömvärd
klarsyn och ansvarskänsla under nära ett
helt sekel från vår främsta damastmanufaktur
besörjer det väsentliga av sina stora förråd;
en stor svensk publik följer icke det höga
föredömet, utan går sina egna villsamma
vägar, och åter flödar in över vårt land en
vara av banalaste art, handvävd till omkring
år 1850, modern och därför högst bestickande;
den når dock aldrig upp till Stockholms slotts
fatbur.
Fragment av duk för Sophia
Magdalena, troligen vävd iy8?.
Tillhör Nordiska museet.
Karl XIV Johan låter förbindelserna med
Flor flitigt fortgå; beställningar ha troligen
börjat redan år 1822, men »La fabrique de
Flor» nämns för första gången i de kungliga
räkenskaperna år 1831. En kunglig servett
från denna tid har återfunnits. Så som ett
textilverk från 1800-talet måste göra det,
visar den ett bestämt avstånd från 1700-talet.
Om varken prakt eller pompa är det numera
fråga, svaga händer och en flack uppfattning
ha fört mönstertecknaren in på andra banor.
I sin borgerligt enkla mönstergivning äger
servetten en allt annat än kunglig prägel;
det i ett hörn inbroderade C J under kunglig
krona är det enda, som betygar dess ursprung
från den kungliga fatburen.
Till 1800-talets forsyndelser, som vältaligt
bevis för dess oförmåga, oförstånd och
slapphet gentemot höga textila värden, hör
omständigheten, att Flors gamla förnäma
manufaktur året 1845 nedlades.
Den kungliga fatburen har tyvärr i endast
få fall visat sig vara en trygg tillflyktsort. För
himmelens alla vindar spreds ofta, genom
avskrivningar, auktioner o. s. v., dess duktyg.
565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
