Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kring en brevsamling och en årgång. Av Sven Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Rinman
för tidskriften och för de författare, som
från början samlades kring den.
Födelseåret är egentligen 1891, ty redan
till julen detta år förelåg första häftet »i
varje välsorterad bokhandel». Planscherna
återgåvo Oscar Björcks porträtt av Oscar II
samt Carl Larssons freskomålning »Sankta
Birgitta» i Göteborgs nya
elementarläroverk för flickor, laverad för Ord och Bild
av konstnären. Det första häftets första
bidrag var en dikt »Sveriges fana» av Fritiof
Holmgren, den eminente läkaren och
vetenskapsmannen.
Sveriges fana! Dig vill jag se
bland de mänskliga fröjderna,
där barnen le;
jag vill se dig på höjderna,
dit ynglingens längtan trår
och där mannen går
med taktfasta steg i svett och möda;
jag vill se dig till sist bland de döda,
på hjältars bår.
Denna upptakt till de kommande femtio
åren var möjligen mera representativ för den
mäktige Norstedtchefens önskemål och smak
än för den unge redaktörens. Helena
Nybloms skiss »När bladen falla» och
Geller-stedts utsökta små »Strandbilder» utgöra
också litterära bidrag av mera traditionellt
snitt. »Unga Sverige» företräddes i detta
första häfte av Oscar Levertin med dikten
»Advent» (sedermera i Sista dikter 1907) samt
av Gustaf af Geijerstam, som publicerade
intryck från det två månader förut invigda
Skansen under rubriken »Hur tankarna
komma och gå». »Doktor Hazelii nya
anläggning» inspirerar författaren till ett
fosterländskt panorama, där sekelslutets
pessimism bryter sig mot den provinsiella
romantiken och längtan från storstaden
med det dominerande telefontornet och de
tusentals lågornas »bländande, civiliserade
glans».
Det tyngst vägande bidraget i detta häfte
stammade från en av de få ännu
kvarlevande medarbetarna i första årgången. Det
var Henrik Schücks Birgittakarakteristik.
Vi finna här huvuddragen av det friska,
okonventionella porträtt, som är så
välbekant från »Schück och Warburg».
Ett genom sitt ämne beaktansvärt
bidrag i första numret var också prof. Curt
Wallis’ artikel om lungsotens avtagande.
Exklusivt estetisk var Ord och Bild
varken då eller senare, fastän den ibland
uppfattats på det viset. Vetenskapliga och
sociala frågor ha alltid haft sitt tillmätta
rum på programmet, även om det
konstnärliga och litterära innehållet varit
dominerande. Nil humani a me alienum var från
början tidskriftens tysta motto.
Ett inslag, som däremot försvunnit
senare, representerades av en tecknad
skämtserie, som gick genom två nummer, »Ett
nyårsbesök i landsorten på 1840-talet», av
pseudonymen Stift, bakom vilken dolde
sig ingen mindre än gamle Fritz von
Dardel. Häftet avslutades med ett par smärre
bidrag under rubrikerna Konst och Musik
om Nacka nya kyrka (»dekorationen i sin
helhet är hållen i modern medeltidsartad
karaktär, sådan som vi finna den tillämpad
på åtskilliga andra ställen i såväl kyrkor
som privathus»), om Mozart med anledning
av ioo-årsminnet av hans död samt om
Vilhelmina Neruda. I särskild häftning
medföljde dessutom en romanbilaga,
»Constance» av Thérèse Bentzon.
Sådan var alltså begynnelsen, och att
den var lyckad, blev genast den allmänna
meningen. För det första hade tidskriften
fått ett namn, som »slog». Vidare kom den
i ett väl valt ögonblick.
Kulturtidskrifternas front var just då glesare än vanligt.
80-talsdebattens livaktiga organ, »Ur
dagens krönika», hade fört en tynande
tillvaro efter Arvid Ahnfelts bortgång och
upphörde 1891. Detta år avsomnade också
»Förr och nu», en mera familj ebe tonad
tidskrift med god standard. En av Svensk
Tidskrifts många uppenbarelseformer, »Ny
svensk tidskrift», där f. ö. Karl Wåhlin
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
