- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
12

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kring en brevsamling och en årgång. Av Sven Rinman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven Rinman

De enda reservationer, som förekommo,
bestodo i tvivel på att en tidskrift av denna
standard skulle kunna existera i vårt land
en längre tid. Typiskt i detta hänseende är
ett uttalande i Ny illustrerad tidning den
20 febr. 1892:

Vi innesluta den präktiga tidskriften i våra
läsares synnerliga välvilja. Dess syfte är högt,
dess ledning förträfflig. En fråga för sig är om ett
så rent artistiskt-litterärt företag har utsikt att,
utan stora pekuniära uppoffringar från
förläg-garnes sida, bliva särdeles långlivat i den karga
svenska jordmånen. Våra andra tidskrifters
ödesdigra historia är intet uppmuntrande exempel.
Men så mycket större skyldighet har den
jämförelsevis fåtaliga, fint bildade publiken att skänka
ett sådant företag som »Ord och bild» sitt varma
understöd.

I detta sammanhang må även påpekas ett
yttrande, som Carl Laurin i sin
minnesartikel över Karl Wåhlin i Ord och Bild 1937
återger efter Jörgens Figaro: »Jörgen
dansar i andanom på spädgrisens grav.»
Spädgris var visserligen i Figaro vedertagen
benämning på yngre tidskriftskolleger, men
det har ej lyckats mig att återfinna denna
förhastade koreografiska prestation i den
illustra boulevardtidningens spalter. Om
de första häftena av Ord och Bild har
Jörgen i varje fall yttrat sig mycket
högaktningsfullt.

Emellertid var en viss misstro beträffande
tidskriftens livsmöjligheter högst naturlig.
Icke utan skäl har man talat om »de svenska
tidskrifternas barnkyrkogård». Redan första
året sattes ju också Ord och Bilds tillvaro
på spel, då kontraktet med Norstedt &
Söner uppsades. Det visade sig svårt att
hopbringa det erforderliga aktiekapitalet,
och så sent som 23 nov. 1892 svarar
redaktionen på en anmaning att inkomma med
uppgifter till 1893 års tidningstaxa: »Då
det ännu ej är afgjordt om Ord och Bild
kommer att utgifvas år 1893, kunna tills
vidare inga uppgifter härom lämnas.»
Bristande tilltro till tidskriftens livskraft torde

också ha avhållit en och annan tilltänkt
mecenat att ge sitt understöd — eller
åtminstone gett honom ett skäl att avböja
sådant. Så här långt efteråt är det med ett
visst roat vemod man tar del av följande
brev från Carl Larsson, daterat Göteborg
12 okt. 1892:

Jag hörde i går af Kalle Warburg att Ni har
svårt för att hålla tidskriften uppe. Det är
obeskrifligt ledsamt! Den har verkligen en mission.
Den »fina smaken och det fina vettet» ligga
minsann så nere i vårt annars så älskade Sverige,
att en dylik tidskrift med dylik redaktion vore en
verklig välsignelse. Jag talade med Fürstenberg,
men han var omöjlig. Den kan endast hållas uppe
»för en tid», sade han. För min uppfattning är
det ju alltid en vinst, det, redan.

Er

Carl Larsson.

Man må ej förtänka den store
Göteborgsmecenaten, att han ej ville ödsla pengar
på ett företag, som han ansåg dödsdömt.
Men efter femtio år bör i varje fall detta
skäl inte längre förebringas.

Av de stora 90-talsförfattarna var
Levertin, som vi sett, med från första början.
Han torde också ha stått Karl Wåhlin
personligen närmast. I första årgången
medarbetade han flitigare än någon av de
andra. Dikterna »Advent» och »På fjället»,
recensioner av Viktor Rydbergs Nya
dikter och Vapensmeden, av Hans Alienus och
av Chr. Cavallins och Alb. Lysanders Valda
skrifter, litterära porträtt av Adolf
Törneros och Ernest Renan men framför allt
den lysande essayn över Gustaf III, som
inleder tidskriftens tredje häfte —- allt
detta vittnar om intima relationer mellan
tidskriftsredaktören och dåvarande
litteraturdocenten i Uppsala. Tyvärr
motsvaras denna rad av bidrag inte av en lika
intressant korrespondens. Det är
mestadels odaterade biljetter, skrivna med
Levertins svårlästa piktur. När han blivit
färdig med Gustaf III, skriver han från
Uppsala (februari):

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:08:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free