Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kring en brevsamling och en årgång. Av Sven Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring en brevsamling och en årgång
scriptum tillägger han för säkerhets skull:
»Bäst vore om Fröding ville öfversatta
’Hymn to the intellectual Beauty’.»
Förslaget vidarebefordrades till Fröding, som
12 maj svarar från Åmot, Edane:
H. Herr K. Wåhlin!
Det skulle vara mig ett nöje att öfversatta det
ifrågavarande stycket af Shelley, om jag kunde,
och jag vill försöka. Men som ni vet är Shelley
mycket ömtålig och kan lätt alldeles lemlästas
i en öfversättning. Ifall jag således misslyckas
alltför illa, så vill jag icke sända mitt försök,
men jag skall i så fall underrätta Er i tid.
Med utmärkt högaktning
Gustaf Fröding
Den 26 maj skriver han från samma ort:
H. Herr K. Wåhlin!
Som jag endast har till mitt förfogande ett
urval af Shelleys dikter (Tauchnitzer-editionen) och
der icke upptagits »Hymn to the intellectual
beauty», ville jag fråga om ni kunde skaffa mig
till låns en fullständig upplaga eller för min
räkning köpa en sådan i Stockholm samt afdraga
summan på det blifvande honoraret. Jag skall
derefter ofördröjligen gå till verket.
Med utmärkt högaktning
Gustaf Fröding.
Den 30 juni är saken klar, dikten sändes
från Karlstad och beledsagas av ett brev,
så typiskt för skaldens alltid vakande
självkritik och för det »bondkomplex» han
åtminstone vissa perioder besvärades av:
Herr Amanuens!
Efter lång och nästan hopplös sträfvan har jag
nu fått ihop något som liknar en öfversättning
af den eteriska Shelleyska hymnen. Shelley rör
sig med begrepp och bilder som stå utanför det
åtkomligas gräns och är derför hardt när omöjlig
att öfversatta. Dessutom är sjelfva språket så
skylätt och månglimtmässigt att det icke kan
återgifvas. Jag har åtminstone fått afstå från
alla försök att efterlikna de geniala och
musikaliskt verkningsfulla oregelbundenheter, han
tilllåter sig. Det är icke så godt för mig, som är van
att skrifva tjockbottnade bondpolskor, att ta
itu med himmelska hymner. Emellertid
öfverlemnar jag åt ert omdöme att antaga eller
förkasta mitt försök. Möjligen skulle jag lyckats
bättre om jag haft längre tid på mig.
Sjelfva öfverskriften har vållat mig mycket
hufvudbry, men jag tror att »den själiska
skönheten» är det rättaste — annars har jag också
tänkt på »det själfullt sköna» eller »själsskönheten»
(ett obehagligt ord) m. m. Kan ni eller hr
Lindgren finna något bättre, vore det bra.
Ni är sjelf en förträfflig öfversättare såsom jag
sett af några prof af era Goethetolkningar, och
kunde möjligen retouschera här och hvar.
Med utmärkt högaktning
Gustaf Fröding
Att resultatet väckte förtjusning hos
både Hellen Lindgren och Karl Wåhlin,
kan man ta för givet. Båda ha tydligen
också skrivit till Fröding att döma av
följande brev, det sista för året:
Lillehammer, Suttestad, Norge
20 juli 1892.
H. Herr Karl Wåhlin!
Tyvärr har jag icke förrän nu varit i stånd att
besvara ert bref. Dels har det gått krokvägar
innan det nått mig, dels har jag varit så illa sjuk
att jag alls icke kunnat skrifva. Jag hoppas
dock att häftets utgifvande icke blifvit
förhind-radt. Hymnen gillas till nästan alla delar af hr
Lindgren, en och annan ändring som han önskat
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
