Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Norge i Ord och Bild. Av Eugenia Kielland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eugenia
Kielland,
fulle artikler i hver årgang orienterte i
våre kunstneriske og litterære forhold —
dog alitid innenfor den cirkel som
langkikkertens linse innrammer .. .
Richard Berghs store, rikt illustrerte
ar-tikkel om Erik Werenskiold og Fritz
Thaulow åpner rekken — den er å finne i
iste årgangs 3. hefte. Richard Bergh
forteller med stor sympati og solid kjennskap
til tingene om sine norske malervenners
opbrudd fra München og Münchenerskolen
i 1881, gjennemgangsstadiet i Paris hvor
de lærte å male grönt, og hjemkomsten til
Norge, der »friluftskolen» under Thaulows
ledelse innledet naturalismen i norsk kunst.
Bergh betoner sterkt nordmennenes mangel
på tradisjon, de har ingen fortid å bygge
på som malere. Men i sin elskverdige
forståelse av norske samtidige vender han
dette om til å være en fordel, idet han
finner at de norske kunstnere blir mere
uhemmede i sine maleriske fölelsesuttrykk
og derfor kraftigere og rikere i sin
virkning. Hos Thaulow fremhever han hans
raffinerte farvesans og artistiske
stoffbehandling, men også hans praktfulle
skikkelse og personlige charme — det kjente
billede av Fritz i ulveskindspels og mektig
blondt skjegg, malende midt i sne og
kulde, levendegjör billedet. Men enda
varmere er Richard Bergh i sin omtale av
Erik Werenskiold, som har gjort »en
mäktig insats i arbetet för den norska
nationens väckande till medvetande av sin
egendomlighet och sitt värde». Det mest
karakteristiske ved Werenskiold som
kunstner og menneske er hans store ærlighet,
sier Bergh, en egenskap som har gjort ham
til alle nordiske kunstneres manende
sam-vittighet. Hans nökkel til
menneskeskildringens hemmelighet er sympatien, og ved
den har han lukket sig inn i hjertene
overalt i Norden. — Det er betegnende at
Werenskiold er den förste til å få så store
lovord i Ord och Bild — det er ingen
ånnen nordmann som ut gjennem årene
blir så hyppig omtalt eller så rikt
representert ved sin beste kunst. Ikke mindre
enn 12 ganger bringer bladet plansjetrykk
efter hans portretter, foruten at
mangfoldige av hans eventyrtegninger,
Snorreteg-ninger og andre er optrykt i teksten. Og
som rekken av Werenskioldartikler
inn-ledes med Richard Berghs varme omtale i
förste bind, så avsluttes den av en ånnen
fremstående svensk kunstskjönner kort för
Werenskiolds död. Det er Klas Fåhræus
som i anledning av en utstilling i
Konstföreningen i Stockholm bringer den gamle
mester en hyldest båret av overströmmende
varme og entusiasme. Han kalier det
välgörande att se ett konstnärsskap verkande
genom en sublim enkelhet, en ofelbar teckning,
en klarflödande ädel kolorit samt genom en från
allt smått sovrad stil som ställer honom i bredd
med 80-talets stora diktare. Dessa diktare och
denne målare ha i grunden samma ämne —
Norges land och folk. Jag förstod tonen för jag
förstod texten —
teksten er efter Fåhræus’ mening hos alle
disse diktere og kunstnere: »Ja — vi
elsker–-»
Også våre övrige 80-års malere får ved
Karl Wåhlins omsorg en omhyggelig
behandling i tidsskriftet, således Gerhard
Munthe i et kyndig og den dag idag
meget fengslende essay av Edvard Alkman.
Vincent Lerche og Gunnar Berg får
minne-ord ved sin död, og Eilif Petersen, Stefan
Sinding og Christian Krohg reproduseres
på plansjer og i tekstbilleder.
Hovedfiguren blandt våre
representanter i Ord och Bild i disse år er allikevel
ingen maler, men en dikter — og da
naturligvis Henrik Ibsen. Alt i förste bind
faller vi midt op i en heftig diskusjon om
»Hedda Gabler». Robinson, en flittig
med-arbeider i bladet i de årene, förer et kraftig
forsvar for nevnte dame og hennes
forfatter mot en rekke moralsk og religiöst
indignerte personer hvis innlegg vi kan
slutte oss til av replikken. Den sympatiske
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
