Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Norge i Ord och Bild. Av Eugenia Kielland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eugenia Kielland,
nästan mäta sig med de stora ländernas stora
perioder. . .
Fra denne nöitralt kjölige, men
fornuftige innstilling rives kunstelskeren Laurin
gang på gang hen til begeistrede utbrudd.
»En folkefiende» er ypperlig, Eide »manlig
till kropp och själ» og likevel med noe
ödmjukt som gjör ham troverdig. Gyda
Christensen er »elegant och förtjusande»,
Lövås’s brygger Jakobsen av de figurer en
aldri glemmer. »Den store komiker» Hauk
Aabel får overveldende hyldest særlig som
Oldfux i Holbergs »Stundeslöse». »Han var
så full av tokighet och gott humör, att
man greps av intensiv, oreflekterad
tacksamhet.» Også Stub Wiberg, David
Knudsen og Harald Stormoen får store lovord,
mens Laurin ikke gjör noe for å skjule
sin irritasjon over Johanne Dybwad. Det
var femten år siden hun sist optråtte i
Stockholm, og den gang blev hun
entu-siatisk hyldet av kritikken, i Ord och Bild
representert av Hjalmar Söderberg. Nå får
hun höre at hun optrer i altfor
ungdommelige roller, at hennes humor ikke er ekte
etc. etc. Til slutt sammenfatter Laurin
sin resensjon slik:
Norrmän, det låter ej vidare bra ännu —- och
man kan nästan förvåna sig att svenskar varit
så minnesgranna i detta fall. Detta gjorde
emellertid att somliga höllo sig undan, och de som
voro där ville stilla och lidelsefritt se hur norsk
teater tog sig ut. Man applåderade snarare mindre
än vanligt, men slutomdömet blev att vi lärt
känna en rik norsk repertoar, goda ja t. o. m.
geniala konstnärer, att teaterchefen herr Halfdan
Christensens ledning visade sig vara förträfflig,
och summan blev ett ärligt tack och välkommen
åter till den norska nationalscen, som sannerligen
gjort sig förtjänt av sitt fädernesland.
Også en dansk artikkel i samme årgang,
professor Vilhelm Andersens varme og
åndfulle opsats om »Kameratskabet i
Norden» taler inntrengende om vennskap og
samfundsfölelse mellem de skandinaviske
land. Han fremhever sterkt det sjelelige
slektskap som vi ikke kan löpe fra, og
dveler særlig ved den nordiske humor som
en befriende og forenende kraft mellem
brödrefolkene. Denne fine og vakre
artikkel kunde uten tvil ha sin misjon den
dag idag.
Forholdene lå altså gunstig til da
Fredrik Paasche, dengang ennå ikke professor
i europeisk litteratur, overtok arbeidet som
norsk redaktör. Sin inntredelse i bladet
hadde han som nevnt gjort allerede
tidligere, da han i 1914, hundreåret efter vårt
store frigjörelsens år, söker å utrede for
svenske lesere de problemer som opstod
under de forviklede forhold dengang og
som stadig siden hadde voldt
vanskelig-heter mellem nabofolkene. Nå gir han seg
energisk i vei med best mulig å fylle de
huller i kjennskapet til norsk liv som de
mange kolde år har voldt. Einar
Skavlan marsjerer op med en helt ny
efter-Ibsensk dramatikk i Norge —- Hans E.
Kinck, Nils Kjær, Hamsun, Gunnar
Heiberg, Peter Egge, Collett Vogt og Oscar
Braaten. Helge Krog monstrer den nye
lyrikk i tre lange artikler — Herman
Wildenvey, Olaf Bull og Arnulf Overland
fyller de fleste spalter. Kristian Elster
skriver en teaterartikkel hvor Johanne
Dybwad rehabiliteres for tidsskriftets
lesere — hun har nettop skapt en av sine
skjönneste og mest uforglemmelige
skikkelser, Clara Sang i Björnsons »Over evne».
Einar Haffner forteller om Roald
Amundsen, som hadde fått tid til både å
gjennemføre Nordvestpassasjen og komme som
forstemann på sydpolen uten at
Nordenskiölds landsmenn hadde lagt merke til det.
Hans Dedekam fölger Vigelands fontene et
stykke på dens lange og tornefulle vei
mot en fullendelse som ennå ikke er
inn-truffet — det er nå 35 år siden vi förste
gang fulle av andakt og ærefrykt samlet
oss rundt bronsetrærne, og 25 år siden den
oprindelige fontene var fullferdig og blev
magasinert for å vente på opstilling. Den
venter fremdeles, mens kunstnerens pla-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
