Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om Ord och Bild och Finland. Av Henning Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Ord och Bild och Finland
och hans brevväxling med Wåhlin var
omfattande. I ett av Wåhlins brev — daterat
den 8 oktober 1900 — beröres det politiska
läget i Finland, som då var mycket spänt
på grund av Bobrikoff-regimens första
hårda framstötar, och Wåhlin ger här ett
så vackert och personligt uttryck åt sin tro
på livets goda krafter att hans ord förtjäna
citeras, också för att de i våra dagar fått
en förnyad aktualitet. Han skriver:
Under det att jag läser de sorgliga
underrättelserna om våldets och dumhetens triumfer
både på Eder mark och annorstädes i världen,
undrar jag stundom öfver att icke allt blir kaos,
att man ändå kan skönja icke blott civilisationens
vidmakthållande i det stora hela utan till och med
fortgången af det stora framstegsarbete på alla
områden, hvari hvarje arbetande människa har
sin lilla del —- och detta leder mig till slutsatsen
om huru oändligt mycket starkare de lifgifvande,
goda och pånyttfödande krafterna i lifvet äro
än de förintande. Jag hoppas att denna det goda
uppsåtets och de goda gärningarnas
oförgäng-lighet måtte visa sin kraft hos Eder in i en lång
framtid. I själfva verket kan det mesta icke
tagas ifrån Eder. De röster som tala i Eder natur,
i Edra språk, i Eder litteratur och konst, den
anda som råder i Edra hem, den tröst som
religionen ger de enkla sinnena, det goda rykte Ni
åtnjuta genom vidtbekanta märkesmän och
genom den folkkaraktärens ädla fasthet, som
gjort djupt intryck öfver hela världen -— allt
detta är sådant som inga ukaser och inga kosacker
kunna förstöra, det är för stora makter att kämpa
emot till och med för alla ryssars själfhärskare, —
och när jag tänker härpå, vet jag också att hoppet
icke kan öfvergifva Eder. Snart är det mesta
onda gjordt, som kan göras, men därmed har
Finland fått en plats i världen sådan som detta
land aldrig haft förut, lyft sig till en stormakt
i rättens och sanningens värld. Tänk hvad den
ungdom, som nu växer upp i Finland, skall få
för en resning öfver sina gestalter, när den blir
fullvuxen. Hvad den skall känna af stora känslor,
hvad den skall beundra af allt som är beundran
värdt och förakta af allt som är förakt värdt.
Hvad den skall äga inom sig af lifvets stora
värden. Hvad den skall känna inom sig af lifvets
stora krafter. Gossar raka och fasta som spjut.
Flickor mjuka och våldsamma som bågar.
Lefvande vapen af hjärta och hjärna. Flammor
af det som är, när allt annat förmultnar.
Förhoppningen att det mesta onda som
kunde göras Finland snart var gjort har ju
inte besannats. Men någonting av den fasta
hållning Wåhlin förutspådde den växande
generationen erhöll den verkligen, det kom
bl. a. till synes när vinterkriget år 1939
bröt ut.
En blick på bidragen från Finland till
Ord och Bild under de gångna femtio åren
visar att antalet ganska starkt varierat
under olika perioder. Men de äro långt flere
efter år 1918 än före detta år. Då uppnådde
Finland sin självständighet och en ny tid
med friare förbindelser västerut inleddes.
Sammanlagt är det ett sextiotal författare
som under detta halvsekel representerat
Finland i Ord och Bild. Deras bidrag
avspegla med en förvånande rikedom
Finlands kulturliv under detta skede, och då
inte bara det svenska Finlands utan även
det finska Finlands. På senare år har
kretsen av medarbetare påtagligt vidgats
och även föryngrats, vilket väl delvis kan
räknas tidskriftens två senaste ombud i
Helsingfors till förtjänst. De ha varit Carl
Axel Nordman (1926—1935) samt Hans
Ruin från och med 1936. Vad det betytt för
kulturarbetarna i Finland att Nordens
förnämsta kulturtidskrift stått öppen för
dem och att de betraktats som kära gäster
i dess spalter behöver inte närmare
förklaras. Karl Wåhlins önskan att från
början »förena finska blad med de svenska
inom Ord och Bilds pärmar» var dikterad
både av hjärtat och förståndet. Det var en
framtidstanke som förblivit tradition inom
tidskriften. Det har för kulturlivet i
Finland varit en tillgång, som knappast kan
överskattas, att genom Ord och Bild nå
en omedelbar kontakt med kulturvärlden i
Sverige och det övriga Skandinavien.
4—Ord och Bild, 5i:a årg.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
