Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Isländska hembygdsdikter. Till svenska av Ane Randel - Jón Thóroddsen: Island - Mattías Jochumsson: Lofsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLÄNDSKA HEMBYGDSDIKTER
TILL SVENSKA AV ANE RANDEL
]ÖN THORODDSEN
(1809—68)
Island
Mitt fosterland, du är så skönt
med långa sommardagar,
med släntor, skiftande i grönt,
och djurens lek i hagar.
Där stiger ängden sommarlen
mot himlavalvets lågor,
och blomstren le från åkerren
som solen över vågor.
Du är så stolt, vår fosterjord,
med isbeklädda toppar
den kväll, då i den gyllne fjord
din hjässa djupt du doppar,
då stjärnor stänka stråleglans
på alla frusna strömmar
och trollen skumpa fram i dans
och störa fjällens drömmar.
Du kära mull, där fädrens ben
i gravens kummel vila
och där kring åldrig bautasten
de gröna skotten smila,
Gud signe dig, du vackra bygd,
där ynglingen och tärnan
på blomsterängen söka skygd
allt under aftonstjärnan.
MATTIAS JOCHUMSSON
(1835—1920)
Lofsång
O Gud, vårt hemlands, hemlands Gud,
vi prisa ditt heliga, heliga namn.
Dina härskaror seklen dig binda en krans
av solar, som trå till din famn.
Ty för dig är en dag såsom tusen år,
årtusen en dag blott, ej mer,
ett evighetsblom, som med skälvande tår
dig tillber och sen vissnar ner.
Islands tusen år,
Islands tusen år
äro evighetsblom, som med skälvande tår
dig tillbe och sen vissna ner.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
