Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Isländska hembygdsdikter. Till svenska av Ane Randel - Mattías Jochumsson: Lofsång - Bjarni Thórarensen: Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isländska hembygdsdikter
0 Gud, vår Gud, vi falla på knä
och offra med brinnande, brinnande mod.
1 heliga hymner vi höja ditt lov,
du vår Herre och Fader god.
Vårt tackoffer brinner i tusen år,
du vårt enda beskärm i vår nöd.
Så länge vårt öga än fäller en tår,
du oss lett på de vägar, du bjöd.
Islands tusen år,
Islands tusen år
ge den morgonens dagg, vari äringen står,
innan dagen mot kvällen blir röd.
O Gud, vårt hemlands, hemlands Gud,
vi klaga som vajande, vajande strån,
och förblir du icke vårt ljus och vårt liv,
må vi tacka för livets lån.
Var morgon din mildhets klenod oss giv,
var vår hjälpare dagen lång.
När det kvällas, vår himmelska vila bliv
och länka vår folkstams gång.
Islands tusen år,
Islands tusen år
blive dagg över säden i hembygdens vår
till att mogna på gudsrikets vång.
BJARNI THÖRARENSEN
(1786—1841)
Island
Frejdade land, som förlänar oss livet,
landet, som aldrig oss är till förfång,
det, att du ligger där övergivet,
vare ditt värn under tidernas gång.
Med dina fonder av kyla och flamma,
fjällar och slätter och lava och hav
och dina jöklar, som eldströmmar amma,
skrämmande skönhet du ger och du gav.
Kölden må härda oss, hettan oss värma,
fjällen må locka oss upp till sin värld,
havet, det silverblå, hult oss beskärma
som en kerub med sitt flammande svärd.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
