Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Några decennier av en tidskrift. Randanteckningar om typografi och utstyrsel. Av Akke Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Akk e Kumlien
Vignett av Albert Engström 1905.
dekor vilken som helst. Men av de
förlöpningar i detta avseende som annars voro
nog så vanliga under denna tid i
veckotidningar, kalendrar och periodiskt tryck
märker man mycket litet i Ord och Bild.
Och här spåras förvisso inflytandet av
redaktören som med sin sällsynt utpräglade
känsla för jämvikt behållit en välgörande
måttfullhet och återhållsamhet. Och
åtskilliga av överstycken och vignetter
utförda av Carl Larsson, Albert Edelfelt och
Bruno Liljefors äga i sin tvångslösa
improvisation en omedelbarhet och en charme
som än i dag tjusar och besticker.
Den första årgången skiljer sig rätt
väsentligt från de senare. Det är som om
tidskriften ännu inte där fått sitt yttre
ansikte. Denna första volym trycktes hos
P. A. Norstedt & Söner. De följande
årgångarna däremot äro tryckta på Iduns
tryckeri. Den blandning av olika typsnitt
som förekommer i början och som var så
utmärkande för hela nittiotalet upphör
så gott som alldeles i de följande
årgångarna där en ganska anmärkningsvärd
typografisk enhetlighet råder.
En tidskrifts yttre är inte en alldeles
oväsentlig sak. Det dröjde rätt länge innan
Nils Kreugers så välkända omslagsvinjett
med »Ord och Bild» på det veckade
språkbandet blev det utvändiga kännemärket.
Årgångarna 92 t. o. m. 94 voro starkt
80-talsbetonade: en mycket bred ram av fina
täta ornament omgav en mittspegel med
en bild av Stockholm. Det hela utfyllde
omslagets hela yta och med sina tunna
detaljer och ljusa tryck utgjorde det en
botten för tidskriftens namn och
redaktionsnotiser i kraftigare färg. Man känner
väl igen schemat från omslagen av
åtskilliga volymer av Strindbergs och
Heidenstams tidigaste verk. Men 1895 sker en
förändring i och med att den tidigare yttre
utstyrseln utbytes mot en
omslagsteckning av Olle Hjortzberg.
Hjortzberg hade vid detta tillfälle
långtifrån hunnit att utbilda den stil som senare
skulle göra honom till en egenartad
personlighet i svensk bokkonst. Men vad han
dock redan här äger är den säkra känslan
för dekorativa värden och för harmoniska
proportioner. Omslaget som bär prägel av
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
