Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Jag söker mitt gamla Lund. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Rosenius
var ovedersägligen lians humoresker. »Ett
svårskött pastorat», »Envar sin egen
professor», »Sättet att sluta romaner»,
parodierna på indianböckernas Falköga och på
De tre musketörerna, och, kanske den
lustigaste och med just fakirhumorn mest
mättade, »Hur jag blev fakir», den, som
andra, med en dråplig förståelse illustrerad
av Albert Engström — sådant bland en
myckenhet annat sörjer för eftermälet
åt den mest fullblodiga humoristen i vårt
land. På det yttersta i dessa dagar har
man kalfatrat även den ärekransen. En
i övrigt mycket framstående essäist har
gjort sig en oändlig möda för att få
fastslaget att »den själsliga utgångspunkten
för ’fakirens’ skapande är en absolut
okänslighet för andras lidandén». Med
bortseende från den bristfälliga
kännedomen om offret för denna utläggning, ber
jag endast få fråga författaren: skrattar
Ni inte eller skrattar Ni åt fakirens fram-
ställningar? Gör Ni det inte, då är Ni rätt
ensam om den återhållsamheten. Gör Ni det,
då delar Ni öde med oss andra, som med
skrattet göra oss medskyldiga i
hjärtlösheten.
De ha gått Dig förbi, gamle kamrat från
åttiotalet i Lund, som dock var soltiden i
all oron och allt himlastormandet, alla
efterräkningarna, medan du omvärvts av
den stora tystnaden. Den goda
stillheten fann du, ännu medan du levde.
Ett kvinnohjärta vann du för den längtan
som låg djupast i dig. Jag tror att det
blev något av »den vita hyacinten», som
du satte högst av alla. Längst i det
förgångna bortandades doften av den farliga
tibasten i botaniskan. Hon som blev dig
kär, vårdade din grav de många åren, du
dvaldes i främmande jord. Jag tror att
hon blev det vackraste svaret på den
fråga, du gjorde i en av dina små dikter:
»Var svaras amen uppå livets bön?»
P or t al en till gamla biblioteket pd Lundagdrd.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
