Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Borgåminnen. Av Louis Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Louis Sparre
borgare och stor industriman, samt pastor
Adolf Neovius togo initiativet till bildande
av en förening för husets räddning. De
lyckades omintetgöra köpet och därmed
förintelsen av den lilla arkitektoniska
ädelstenen och det historiska minnesmärket.
Vid ett allmänt möte d. 30 januari 1896
fattades beslut om grundande av Borgå
Museiförening. Byggnaden överlämnades
kostnadsfritt till föreningen av
stadsfullmäktige och museets dörrar öppnades för
allmänheten d. 24 januari 1897. Att
museiföreningen skulle tilldraga sig ett livligt
intresse från min sida var ju självfallet, och
det dröjde ej länge innan jag invaldes i
styrelsen och senare valdes till dess
ordförande, vid kommerserådet Eklöfs
avsägelse. Insamlingen av föremål gick
långsamt, då föreningens ekonomiska resurser
självfallet voro synnerligen begränsade.
Stora utrymmen stodo tomma och väntade
på användning. Då uppstod hos mig tanken
att i de tomma rummen anordna ett litet
konsthistoriskt museum. Original voro ju
ej att tänka på. Under vistelsen i Paris och
resor på kontinenten hade jag
uppmärksammat utomordentligt goda fotografiska
reproduktioner från Europas alla museer utförda
av en firma Braun i Paris. Liknande
kollektioner hade utgivits av Photographische
Gesellschaft i Berlin. Genom
tidningsartiklar och personliga förbindelser lyckades
jag få till stånd en subskription för
ändamålet och kunde med hjälp av kataloger
från nämnda firmor snart inköpa
halvtannat hundratal utmärkta reproduktioner
i större och mindre format av mästerverk
ur Louvrens, National Gallery’s,
Eremitagets, Tysklands, Österrikes, Italiens,
Spaniens galleriers och museers samlingar
Enkla ramar snickrades ihop på Iris.
Dessutom införskrevs från en firma i Köln
utsökt vackra reproduktioner av små
klassiska skulpturverk såsom Tanagrafigurer,
romerska kejsarhuvuden, egyptiska
statyetter m. m. Allt detta ordnades vackert i
tvenne salar och d. 2 mars 1902 invigdes
»Borgå Museums Konstavdelning» i
närvaro av till en subskriberad konstnärsfest
sammankallad menighet av målare,
skulptörer, författare, musiker och andra
kulturellt intresserade personer. Till festen
inbjöds såsom hedersgäst Albert Edelfelt.
Senare tillkom efter Edelfelts död ett
»Edelfelt-rum». Tillkomsten av stommen
till denna lilla samling är kanske värd ett
omnämnande. Efter Edelfelts död 1904
fick jag övertaga hans atelier i Helsingfors.
En dag inne i huvudstaden gick jag upp
till ateliern för att se om den blivit utrymd
och färdig till inflyttning. På trappavsatsen
låg en hög med sopor och skräp, som sopats
ut. En stor tillskrynklad rulle tilldrog sig
min uppmärksamhet. Vid närmare
undersökning befanns det vara kartongen till
Edelfelts porträtt av Finlands stora
tragedienne Ida Aalberg. Ett fortsatt letande i
sophögen gav flere mindre teckningar och
skizzer. På grund av fyndplatsen ansåg
jag mig ha rätt att för Borgå Museums
räkning beslagtaga fynden. De skrynklade
teckningarne spändes ut, små skavanker
reparerades och med några ytterligare
hop-tiggda skizzer ordnades ett Edelfelt-rum.
Idén blev sedermera på initiativ av
fröknarna Edelfelt av museistyrelsen
återupptagen och samlingen tillökad dels med
oljemålningar och akvareller, dels med
möbler och allehanda personliga föremål
från villan ute vid Haiko, som beboddes
av Edelfelt, hans moder och systrar.
Eldfaran var i den ställvis tätt bebyggda
gamla stadsdelen alltid hotande.
Bebyggelsen bestod huvudsakligen av trähus. De
enda stenhus som funnos voro, utom
Domkyrkan med sin klockstapel, Gymnasiehuset
och den s. k. Forsmanska gården, nuvarande
Diktarhemmet, uppe på backen. Närmare
ån låg det gamla vackra Rådhuset med ett
par tvåvåningshus vid Rådhustorget samt
det s. k. Slottet på Agatan. I detta senare
hus bodde kejsar Alexander 1 under sitt
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
