Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Borgåminnen. Av Louis Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borgå m i n n e n
besök i Borgå.
Staden hade en
värnpliktig brandkår
utan fast
organisation och tidsenlig
utrustning.1
Däremot intog den
Frivilliga Brandkåren
enledande ställning.
Den grundades
genom privat initiativ
år 1867, och
räknade år 1897 136 medlemmar. Dessa
voro indelade i två divisioner, en
släcknings- och en bärgningsdivision, vilkas
resp. åligganden framgå av benämningarne.
Inseende den oerhörda vikten av ett
effektivt brandskydd livades jag genast av ett
varmt intresse för den frivilliga
brandkårsrörelsen och inträdde såsom medlem i
kåren. Mitt intresse och mina insatser i det
gemensamma, av kärlek till stad och
uppgift besjälade arbetet, förskaffade mig
befordran. År 1903 utsågs jag genom val till
kårchef och kvarstod på denna post till min
bortflyttning från orten 1905. Det var ett
tungt ansvar man påtog sig med chefskapet.
Det hade dock sin kompensation i den
hängivenhet och det intresse som fanns hos
såväl befäl som manskap, vilket skapade
en livgivande arbetsglädje. Till all lycka
förskonades staden under denna tid från
allvarliga tillbud. En enda gång yppade
sig ett sådant som kunnat få långt gående
följder. En natt kom elden lös i några uthus
i en gård i Domkyrkans närhet. Den väl
disciplinerade och vaksamma brandkåren
var snart på platsen och förhindrade eldens
vidare spridning.
År 1900 betecknade en vändpunkt i
Aktiebolaget Iris’ verksamhet. Rörelsens
lyckliga utveckling började väcka
affärsvärldens uppmärksamhet. En av Helsing-
1 Sedan flera år har Borgå en liten men
effektiv ordinarie brandkår, med vilken den frivilliga,
fortfarande mycket livaktig, samarbetar.
fors största
affärsmän kom med
förslag att betydligt
utvidga företaget
och lyckades över
tala greve
Mannerheim och
häradshövding Wasastjerna att höja
kapitalet till 500 000
mark, hyra stora
lokaler i
förslagsställarens hus och starta en möbelaffär av
stora mått. Den nva aktieemissionen
försiggick normalt, de ifrågavarande lokalerna
hyrdes. En ny tomt intill den gamla
fabrikstomten inköptes i Borgå och arkitekt Knut
Wasastjerna, häradshövdingens broder, fick
i uppdrag att uppgöra ritningar till en ny
stor möbelsnickerifabrik på den nya tomten.
Fabriken blev färdig 1900.
Utvidgningsprojektet hade ej tilltalat mig. En
konstnärligt betonad verksamhet hade alltid
varit min dröm och nu skulle denna
utbytas mot uppgiften att leda ett stort
ekonomiskt företag. Jag kände mig ej vuxen
denna uppgift och bad om mitt
entledigande, men gav dock vika för Direktionens
föreställningar och anmodan att kvarstå.
Det ansågs skola göra ett dåligt intryck om
den ursprunglige initiativtagaren skulle
lämna det nya företaget vid starten. Men det
dröjde ej många månader förr än jag insåg
min egen olämplighet och min brist på
intresse för den gestaltning min ursprungliga
idé fått genom de nya av förhållandena
framtvingade synpunkterna. Mitt beslut
att lämna chefsposten blev då orubbligt.
En ny chef utsågs och insattes att i samråd
med mig leda företaget intill utgången av
mitt kontrakt. Den nye direktören blev
dock ivrig på att genast få taga tyglarne i
egen hand. Den 9 mars 1901 övertog han
befälet och befriade mig från bekymren
med avlöningar, likvider, bokföring,
varuinköp m. m. som under årens lopp hopat
l°5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
