Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Borgåminnen. Av Louis Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Louis Sparre
Storfurst Wladimirs arbetsrum.
sig och småningom bortskymt det
konstnärliga perspektivet och de ideella målen.
Intresset för det mål som uppställts då
Iris startade hade dock ej minskats. I
samråd med verkmästaren och två av de bästa
arbetarne, som samtidigt med mig lämnade
bolagets tjänst, startades ett nytt
snickeriföretag av ungefär samma mått som det
ursprungliga Iris-snickeriet. En lokal i ett
av de gamla stenhusen mellan
rådhustorget och ån hyrdes och med en
arbetsstyrka på ett tiotal man sattes den lilla
möbelverkstaden i gång. En generalska
von Etter med familj bodde om sommarn
ute på Haiko och på vintern i S:t
Petersburg. Jag fann hos denna sympatiska familj
förståelse och uppmuntran och snart
började beställningar inströmma från deras
bekantskapskrets i den ryska huvudstaden.
Min fantasi fick nu fria tyglar och en följd
av större och mindre rumsinredningar
utfördes för de förnämsta familjer vid det
kejserliga hovet. Höjdpunkten i denna
produktion blev en beställning på en stor
biblioteksinredning åt storfurst Wladimir,
kejsarens farbroder, och storfurstinnan
Maria Pavlowna. Denna beställning följdes
snart av uppdraget att utföra möbler och
inredning till storfurstens arbetsrum i hans
palats i Tsarskoj e Selo.
En liten för dåvarande ryska förhållanden
belysande episod kan här omnämnas.
Verkmästaren och några arbetare sändes
till S:t Petersburg för att uppsätta
biblioteksinredningen i palatset vid Nevan, som
hade en bedårande utsikt över floden och
den mitt emot liggande Peter
Paul-fäst-ningen. De skrymmande bokskåpen och
talrika möblerna voro inpackade i stora
lådor. För undvikande av de dryga
emballagekostnaderna erbjöd jag storfurstinnan,
som personligen varit mycket intresserad
av denna beställning och synnerligen redig
och angenäm att ha att göra med, att
återtaga de många dyrbara lådorna.
Storfurstinnan antog mitt förslag och uppdrog
åt palatsets intendent, en överste, att
ordna saken. Lådorna ställdes in i ett f. t.
tomt vedskjul av spjälor på en inre gård
och under ett par morgnar därefter kunde
man kontrollera att lådorna voro i gott
behåll. Men en dag voro de försvunna. Jag
reflekterade ej närmare på saken,
förmodande att andra dispositioner av
intendenten vidtagits och lådorna flyttats till
annan förvaringsplats. Sedan
biblioteksinredningen fullbordats och några mindre
extra upprustningsarbeten i andra gemak
utförts, kom dagen för hemresan. Arbetarne
fingo order att se till att lådorna kommo
ned till finska järnvägen, men det fanns ej
några lådor. Intendenten sattes i rörelse,
portvakter, gårdsfolk av alla slag
förhördes, men ingen hade någonsin sett dem.
Storfurstinnan föreföll besvärad av detta
intermezzo och lovade skaffa reda på och
eftersända dem. Lådorna voro och förblevo
försvunna och udda fick vara jämnt då
storfurstinnan alltid visat sig synnerligen
älskvärd och vinstberäkningen varit
tämligen rundligt tilltagen.
Vid denna tid utbröt rysk-japanska
kriget. Sedan detta fått ett för Ryssland
ofördelaktigt slut, och inre oroligheter
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
