Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gammalt och nytt i skånekonsten. Av Hakon Hedemann-Gade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hakon Hedemann-Gade
predikan; kartongen är uppsatt i det förra
våren invigda Dekorativa arkivmuseet i
Lund. Sistlidna sommar fullbordade Siegård
en fresk av ännu något större format på
korväggen i Villands Vånga kyrka i
nordöstra Skåne, framställande som huvudscen
Jesu förklaring, vartill i förgrunden
nedanför förklaringsberget fogats figurer och
grupper, som illustrera fyra av Jesu
liknelser och samtidigt (genom de längst fram
placerade figurerna) anspela på det skånska
lantarbetet.
Siegård har i dessa båda betydande
monumentalmålningar funnit en lycklig
förening av klassiska och folkliga element,
omsatta i en personlig, stilla tonande rytm
av stor välklang. Såväl det dekorativa som
religiöst uppbyggliga kommer till sin rätt.
Kompositionellt äro de båda freskerna
nära besläktade. I båda fallen har man
en pyramidal uppbyggnad med en
bergsknalle, resp. klippa, i bildfältets centrum,
på vars topp den ljusomvärvda och något
överdimensionerade Kristusgestalten,
vitklädd och med utbredda armar, markerar
pyramidens spets. Andra likheter bestå däri,
att scenerna insatts i landskap, som äro
parafraser över naturen kring Grevie och
Vånga, samt att figurernas bibliska
drapering längst fram i förgrunden gärna får
glida över till nutida dräktskick. Det
senare framträder i Grevie-bilden — där alla
figurerna äro inryckta i samma skeende —
blott på en enstaka punkt, gruppen av
modern och hennes barn med
leksakshästen. I Vånga-fresken däremot delar sig
kompositionen i två olika skikt: ett heligt
eller visionärt, själva förklaringsundret på
klipplatån, hållet i mera immateriella
valörer och hieratisk stilisering, samt ett
nedre förgrundsskikt, som hör jorden till,
med mjuk övergång från den bibliska
parabelvärlden till det nutida lantarbetets
former. Gränsen mellan de båda sfärerna
markeras genom en halvcirkelformigt böjd
molnslinga — en idé, som synes lånad från
Rafaels berömda »Disputa» —, men
samtidigt finns här ett förbindande element i
de tre mäktiga ljusknippen, som från
Kristus och de i skyn uppenbarade Moses
och Elias strömma ned över Vånga och den
övriga världen. Denna komposition är
något mera utspekulerad än den i Grevie,
lite geometrisk om man så vill, men inte
teologiskt torr. Den bjuder oss Siegårds på
en gång trohjärtade och artistiskt
förfinade melodi i ovanligt fast, fugamässig
behandling.
Det håller på att ske något i skånekonsten
just nu, bl. a. på monumentalkonstens
område, och säkerligen kommer det av
professor Ragnar Josephson upprättade
Dekorativa arkivet i Lund att betyda åtskilligt
för den kommande utvecklingen.
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
