Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ibiza. Av Hugo Steiner-Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibiza
Bondgård i San Jorge.
höra. Hon måste nu förstå att skickligt
uppdela sina möten, så att aldrig två av
hennes friare träffas, annars blir det gräl
och knivhugg. Detta räcker i månader, ja
det kan dröja år innan äntligen valet,
frivilligt eller med energisk bearbetning från
föräldrarnas sida, träffas eller måste träffas.
Men då blir det nästan alltid vilda
slagsmål, de avvisade överfalla den lycklige
utkorade, åter spelar kniven en roll, men, som
den gamle kusken sade, »alltid bara för
flickornas skull, alltid bara för flickornas
skull!» Leende, som om han erinrade sig
sina avlägsna ungdomsår, teg han och drev
på sin lilla häst med den brokiga piskan.
»Vi här på Ibiza är annars mycket
fridsamma av oss», fortsatte han, »de där borta
på Mallorca vill visserligen inte veta av oss,
men det är inte vi som är råa och ohyfsade,
som de alltid påstår, nej det är de själva
som är rövare och tjuvar! Här hos oss står
alla portar och dörrar öppna på natten
också, och det faller ingen in att stjäla
från någon annan.»
Det var sällsamma dagar jag upplevde
på den lilla ön. I de varma mörka kvällarna
satt jag tillsammans med en gammal präst
(han var tillika redaktör och utgivare av
öns enda tidning, som bar det stolta namnet
»Ibizas stämma») på paseon eller utanför
dörren till en vinstuga, och han berättade,
politiserade och lyssnade med högsta
spänning till vad jag förtaide från mitt hemland.
Man hade på Ibiza mycket underliga
föreställningar om det, »Finns det vilda djur
hos er», frågade mig en gång kusken Jaime,
»eller vilda människor?» Jag förnekade det
skrattande och verkade upplysande och
bildande. »Har ni citroner och apelsiner?»
ville han veta. »Ja», svarade jag, »det har
vi, men vi måste köpa dem av er.» Han var
förvånad, men från den dagen betraktade
han mig med ett nytt slags respekt,
eftersom jag befordrade hans hemlands
välstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
