- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
166

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hjalmar Söderberg och Ord och Bild. Några randanteckningar. Av Herbert Friedländer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till lycka för de många, som icke kunna lefva och
icke vilja dö, finns det en medelväg; det är att
tillbringa sin dag vid schackbrädet. Ingen dryck ur
Lethes dunkla vatten har en säkrare verkan: skum
af glömska och sval af likgiltighet breder sig
skuggrikets dager öfver din själ, och du glömmer världen
och allt hvad världens är: Dreyfusaffären,
anarkistmord och tidskriftsredaktörer, som vänta på
oförsiktigt utlofvade bidrag.

*



Om Ellen Key har Hjalmar Söderberg i
årgång 1899 en synnerligen uppskattande
essay. Han tar »den stora såningskvinnan»
på djupaste allvar och värdesätter hennes
kulturella strävanden:

Och om hennes ensamma röst i denna tid kunde
göra sig hörd genom dagspolitikens larm, dà skulle
hon vilja lära nationen att vara »stolt nog att hellre
välja verkliga än skenbara värden, men framför allt
ridderlig nog att respektera ett annat folks
individualitet och dess rätt att förverkliga sina ideal».
Vore nationen så ridderlig och stolt, då kunde man
slippa att höra våra nationalister den ena dagen
påyrka en svensk diplomatisk intervention mellan
Ryssland och Finland, för att nästa dag öppet beklaga,
att vi icke vågat göra med Norge hvad Ryssland har
gjort med Finland! Men, tyvärr, den kultiverade och
försynta fosterlandskärlek, som Ellen Key bekänner,
skall, mänskligt att döma, ännu länge komma att
öfverröstas af den patriotism, »som genom
novemberdimman på Lützens slätter åker fram till nya
fläsktullar och nya uniformsbyxor».

Artikeln om Ellen Keys Tankebilder
innehåller en passage av största intresse för
uppfattningen om Hjalmar Söderbergs egen
inställning till det religiösa problemet; som
bekant fick han rätt tidigt namn om sig
att vara en cynisk hädare och i Martin Birck
framlade han — troligen sanningsenligt —
hur han vid 16 års ålder miste sin barnatro.
Efter de våldsamma tidningspolemiker, som
hans religionshistoriska tolkningsförsök väckte
har han av en alltför okritisk allmänhet
betecknats som en ren Antikrist. I själva verket
är hans inställning tidigt — och i dessa
reflexioner från 1899 har man ett belägg så
gott som något — en ärlig bekännelse, att
han icke kan tro på kristendomen i den form,
som statskyrkan förkunnar den. »Religion»,
skriver Ellen Key, Ȋr allt det, som kan
vidga och upplyfta vårt hjärta.» Hjalmar
Söderberg kommenterar detta sålunda:

Egentligen håller jag icke af denna slags terminologi.
Den utgör en förvridning af gällande språkbruk, som
helt visst kan äga sin tillfälliga praktiska nytta, då
det gäller att bland svaga själar missionera för de nya
idealen; men jag tror, att man på den vägen vinner
flera skenbara än verkliga segrar. Den, som en gång
af sin individuella utveckling har förts långt bort
från allt hvad vi i vår barnalärdom äro vana att
förstå under namnet religion, borde också kunna
försaka ordet. — Det finns stora starka karlar som
kanhända med lätthet skulle bryta sig ut ur ett verkligt
fängelse med galler och lås, men som inför ett ord,
en formel, känna sig lika fångna som hönan i
kritcirkeln — människor, som väl i det oändliga kunna
späda ut och modifiera och med alla nutidens
bekvämligheter inreda den tro man lärde dem i skolan men
som likväl skulle känna sig illa till mods den dag de icke
längre ägde något, åt hvilket de kunde gifva namnet
religion — människor, som den dagen skulle skrämda
flaxa omkring liksom hönan och icke veta, hvar de
skulle sticka sitt hufvud. Sådana människor synas
vara till för att illustrera skillnaden mellan det
moraliska mod, som de ofta äga, och det intellektuella
mod, som de sakna.

Må så vara, att Hjalmar Söderberg här talar
i egen sak, men vad man icke kan tillvita
honom är brist på intellektuell klarsyn och
intellektuellt mod. Han hade i högsta grad
le courage de son opinion.

*



Härmed hava vi lämnat Hjalmar
Söderbergs litteraturkritiska verksamhet i Ord och
Bild, vilken under åren 1892—1900
resulterade i ett sjuttiotal artiklar. År 1897 hade
han, som dittills producerat sig sporadiskt
här och var (Dagens Nyheter, Nyaste
Kristianstadsbladet, Veckan, Ny illustrerad tidning.
Figaro, Idun, Svea, Nornan) fått en fast plats
som medarbetare på den litterära
avdelningen i det nybildade Svenska Dagbladet
under Oscar Levertin. Särskilt åren 1897—
1898 voro där synnerligen produktiva; många
bok- och teateranmälningar och en del av
hans sedermera i Historietter omtryckta små
noveller sågo där först dagen.

I Ord och Bild skrev han efter 1900 icke
mycket: två större teaterkrönikor, av vilka
omnämnandet av Strindbergs Till Damaskus
i den ena uppkallade tidskriftens
redaktionssekreterare, Anna Maria Roos, till en protest,
mot vilken Hjalmar Söderberg skrev sin
kända gensaga Svar till Ninguno. (Omtryckt
i Vers och Varia.) Av Ningunos artikel lönar
det sig egentligen blott att citera följande
typiska passus:

Jag har i många år, min herre, med beundran sett
upp till er öfverlägsenhet, och det har förefallit mig
som om ni från er höga ståndpunkt med en viss mild
nedlåtenhet såge ned på hela mänskligheten, för att
inte tala om Gud Fader.

Vad Hjalmar Söderberg kritiserade hos sin
»ungdoms stora bloss», Strindberg, var dennes
småskurna gudsbild:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:08:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free