Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Åt Häcklefjäll. Av Sigurdur Thorarinsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Olaus Magnus Historia de gentibus septentrionalibus. 1555.
A t Häcklefj all
Av Sigurdur Thorarinsson
det svenska språkets mångfald av
svordomar finns det en, som på mig, i
egenskap av islänning, har en alldeles speciell
effekt. Det är icke en effekt av det slag man
brukar åsyfta med användandet av en
svordom, den väcker nämligen hos mig en känsla
av hemlängtan. Denna svordom är:
ÅtHächle-fjäll! Under påskveckan är den särskilt aktuell.
På dymmelonsdag och natten till
skärtorsdagen var det som häxorna fordom enligt
folktron brukade sätta sig gränsle över sina
kvastskaft och flyga iväg genom luften över
hav och land till någon plats där mörkrets
furste och hans följe ordnat med ett
gästabud, där det brukade gå storståtligt, men inte
så särdeles sedligt till. Denna folktro, som har
sina rötter i föreställningar långt tidigare än
kristendomens uppkomst, kulminerade under
1600-talet, de beryktade häxprocessernas
århundrade, och torde ha levat kvar i vissa
trakter av Sverige ända in på r8oo-talet.
En kvarleva av denna folktro är en lek som
många, åtminstone bland äldre personer,
känna till, nämligen att på dymmelonsdag
fästa på kvinnliga bekantas rygg små strutar,
fyllda med kol eller aska och försedda med
en fjäder. Dessa strutar skulle föreställa
trollpackornas påskhorn, i vilka de
förvarade den smörjelse som de måste bestryka
sitt fordon med innan de gav sig iväg upp
igenom skorstenen.
Den plats dit folktron förlade
Gammel-Jerks syndiga gästabud var vanligtvis något
isolerat, på stora avstånd synligt berg eller
kulle, en Blåkulla alltså. Blåkulla betyder
nämligen ett blått berg eller kulle, och
avståndet gör ju bergen blå. Den i Mellaneuropa
mest ryktbara häxorgieplatsen var
Blocksberg, d. v. s. Broeken, det högsta berget i
Harz. Den i Sverige mest beryktade
Blåkulla var den ensliga klippön Jungfrun i
Kalmarsund, om vilken Linné i sin »Öländska
och Gothländska Resa Åhr 1741» skriver att
»om någon ort i werlden ser hiskelig ut är
wisserligen denna en av de grymmaste». Men
både i Danmark och Sverige styrde
påskkäringarna sin färd även till Häcklefj äll eller
vulkanen Hekla på Island.
Ibland hände det att häxorna styrde kosan
till Häcklefjäll även vid andra tider än påsk.
Ved St. Hans Nats Tiider
Man til Blocksbierg riider,
Og til Heckenfield Top
Paa Koste-skaft flyver op
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
