Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Åt Häcklefjäll. Av Sigurdur Thorarinsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt H äcklefjäll
Förf. toto 1939.
Hekla, sedd från Thjör sardalur.
heter det i Actus II, Seen 2, i Holbergs komedi
»Uden Hoved og Håle», som utkom 1725.
Sin största ryktbarhet i äldre tider, icke
blott i Skandinavien, utan i hela Europa,
hade Häcklefjäll dock knappast i egenskap
av häxorgiernas plats utan som själva helvetet
eller åtminstone nedgångsort till detsamma.
Det är också i den bemärkelsen ordet
Häcklefjäll eller Hekla oftast användes i tal och
skrift i svenskan. Några exempel härpå må
anföras.
I Georgius Cieglers kristliga betraktelsebok
»Speculum mundi, Thet är Werldennes Spegel/
Allom Menniskiom (i thenna yttersta tidh)
för ögonen stält. . .», försvenskad av Andrea
Laurenttii, kyrkoherde i Gråmunka kloster i
Stockholm och tryckt år 1620, står följande
uppbyggeliga och även för vår tids hamstrare
tankeväckande strof i anknytning till
berättelsen om den rike mannen i Lukas’
evangelium:
Mijn Siäl / mitt godz wäxer fast til /
War lustigh / och leff som tu wil.
Låt tigh icke wäxa gråå håår /
Tu haar förrådh til månge åår.
Men hör hwadh Gudh tigh säya må /
Tu galne Narr / giff acht uppå,
I thenne natt skal tijna Siäl /
Bortföres hän til Heklefiäll /
Hwem skal titt godz tå ägha få?
Titt friska modh / hwar äret tå?
I dikten »Bröllopsfacklan» i Nils Fredrik
Sanders år 1870 utgivna samling »Dikter»
står följande strof:
Och tättingen han satte sig på tegeltaket opp
Håhå jaja, så så la la! Han qvittrade: Vak opp!
Han sjöng till senan kväll:
Det bär åt Häcklefjell,
När bonden går att gifta sig och tager en mamsell.
Utan att ha varit i tillfälle att systematiskt
utforska saken har jag genom förfrågningar
tyckt mig finna, att svordomen Ȍt
Häcklefjäll» nu för tiden är mera levande i
sydvästra och västra Sverige än annorstädes i
landet. Det är därför sannolikt ingen
tillfällighet att Fröding använder uttrycket
åtminstone två gånger i sina dikter medan
ex. Karlfeldt, som dock oftare skrev om
häxor och trolldom, aldrig använder det.
»Nå, drag åt Häcklefjäll och ryk och ränn»
heter det i Frödings »Mefisto» och i hans
bekanta »En visa om när jag var lustig med
Welam Welamsson på Uppsalahus . . .», lyder
den sista strofen:
Klunkom, Welam Welamsson,
klunkom, Welam Welamsson,
vår tid vi vela öda
med dryckjom och svir,
så drickom oss röda,
så drickom oss döda
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
