Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Glimtar ur kometernas Kosmos. Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Lundmark
liga åskådningssättets fasta grund, nämligen
att allt skeende är lagbundet.
*
De bidrag som finnas nämnda i vår nordiska
historia om kometframträdanden i äldre tider
äro tämligen få. En av de mest
uppmärksammade kometerna under medeltiden blev
sedd i Norge år 1240, och händelsen har fått
sin litterära utformning i Ibsens drama,
Kongsemnerne. Vid öppnandet av femte akten
stå några av hertig Skules hirdmän och se upp
mot en komet, varvid en av åskådarna säger:
»Så röd den lyser.» En annan svarar: »Den
sträcker sig över halva himlen, lik ett
glödande svärd.» Senare i akten talar man om, att
stjärnan bådar en stor furstes död, och längre
fram säger hertigen-tronpretendenten:
»Himlen är vred på hela Norge för de gärningar,
som så länge hava skett här. Högt däruppe
står ett glödande svärd, som lyser var natt.»
Framlidne professor J. F. Schroeter i Oslo
fäste uppmärksamheten på denna händelse
och påpekade, att Norges Konungasagor
berätta om kometens framträdande och
förlägga detta till mitten av januari. I samma
källa säges, att konung Håkan talade om för
sin omgivning, att stjärnan kallades »kometa».
»Den syntes i många länder under denna
vinter», tillägger sagan.
Trots att ett flertal andra källor nämna om
denna stora komet, saknar man ändå så gott
som alla uppgifter i dem om, varest på himlen
den syntes. De kinesiska annalerna bilda ett
undantag härifrån, ty i dessa finner man två
uppgifter om läget. Tyvärr räcker detta dock
inte till för en banbestämning, ty därvid måste
minst tre observationer vara förhanden att
lägga till grund för beräkningarna.
Den japanske astronomen Ogura har
emellertid i en japansk handskrift, Adumakagami,
påträffat en fullständigare berättelse om
kometen, som gör det möjligt att härleda dess
ungefärliga position för fyra olika tidpunkter
under tidsperioden 1—20 februari. Med
utgångspunkt från dessa uppgifter har Ogura
utfört en beräkning av kometens bana.
Ur de sålunda härledda banelementen finner
man, att kometen ej kan, som Norges
Konungasagor uppgiva, ha varit synlig redan den
15 januari 1240 i Bergen, utan att det måste
ha varit först under februari, som den kunnat
bli skådad i Norge. De osäkra
ortsbestämningarna i den japanska källan kunna1
givetvis förklara något men dock knappast det
hela av den bristande överensstämmelsen.
Genom dessa japanska iakttagelser har
emellertid vår kunskap om de medeltida
kometerna ökats med ytterligare ett intressant fall.
Man har nog i allmänhet varit benägen tro,
att vad man i bästa fall skulle kunna få ut
av det äldsta observationsmaterialet skulle
bli grova uppgifter om läget på himlen vid en
viss tidpunkt, eller m. a. o. primitiva
ortsbestämningar. Emellertid kan man nog även ur
berättelserna om de äldsta kometerna få vissa
möjligheter för att öka vår kunskap om dessa
kroppars fysikaliska egenskaper. Redan
Plinius genomförde, vad man skulle kunna
benämna en klassifikation av kometerna med
avseende på deras yttre form. I sitt stora verk,
Cometographia, ger Hevelius en framställning
i bild av Plinius’ typer. Det ifrågavarande
schemat ser ut på följande sätt:
1. Disci: disciformis ........Skivformad.
2. Pithei: doliiformis erectus. . »Tunnliknande».
3. Hippei : equinus barbatus. . »Hästmanliknande».
4. Lampadiæ: lampadiformis. . Fackelformad.
5. Barbatus................»Skäggig»: med fram-
åtgående strålar,
d. v. s. med svansen
vänd mot solen.
6. Cornutus biscupidatus .... Dubbelkärnig.
7. Acontiæ: faculiformis lunatus Fackelformig och
skärformig; mindre
än typen
lampadiformis.
8. Xiphiæ: eiisiformis........Svärdliknande.
9. Longites: hastiformis......Lans- eller spjut-
liknande.
10. Monstriferus ............»Skräckinjagande»,
monstruös.
Även om denna klassifikation sedd ur
moderna synpunkter ej var särdeles stringent,
vilket framför allt framgår av den lustiga
klassen »skräckinjagande», så saknar detta
första försök till morfologisk klassifikation
dock ingalunda sitt värde. Naturligtvis kunna
typuppgifterna ej läggas till grund för ett
ingående vetenskapligt studium av kometernas
fysikaliska egenskaper, men däremot kunna
de ofta bliva av värde, till exempel, då det
gäller identifiera äldre kometer med nyare
tiders. Sålunda visar det sig, att den av P.
Hiorter uppställda hypotesen, att 1744 års
storkomet skulle ha varit sedd redan år 1402,
vinner i sannolikhet, när hänsyn tages till
formen och ljusstyrkan i de bägge fallen.
Medeltidens vidskepliga föreställningar om
kometerna systematiserades av astrologien.
Man försökte därvid noga taga reda på
formen av en komet, varigenom man ansåg
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:08:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0246.html
