Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Glimtar ur kometernas Kosmos. Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glimtar ur kometernas Kosmos
delen av densamma hade lösts upp i knutar
och nebulösa massor.» Ett flertal
undersökningar angående svansstrukturen visade, att
mycket olika värden på repulsionskraftens
storlek kunde erhållas, men de flesta mycket
större än det högsta av den Bredichinska
teorien tillåtna. Vissa molnartade
förtätningars rörelse i svansen gåvo dock knappast
vid handen förekomsten av någon
repulsions-kraft alls. Förhållandena i de längst bort
belägna partierna av svansen kunde däremot ej
tillfredsställande förklaras med mindre man
antog att repulsionskraften uppgick till
tvåtusen gånger tyngdkraftens belopp eller ännu
mer.
Det kan med hänsyn till dessa och andra
här icke refererade undersökningar sägas, att
Bredichins teori numera ej synes vara i stånd
till att lämna en så generell förklaring av
kometsvansarnas struktur, som den mäktade
under den första tiden efter sitt framträdande.
Teorien måste dock alltjämt anses
grundläggande för vår uppfattning av
kometsvansarnas mekanism.
Om kometernas svansbildning sker på
bekostnad av kärnans materiemängd, måste
man vänta sig att en ständig förlust av
materia eller massa skall bli följden. Denna
slutsats får också sitt stöd i det förhållandet, att
det icke finnes någon komet med kort
omloppstid, som visar en mera påfallande
svansbildning, ett förhållande som kan antagas bero
på att de ämnen av vilka svansen bildas redan
i stort sett blivit förbrukade.
♦
Medan kometernas yttre struktur sedan
länge blivit ingående studerad har ljusstyrkan
däremot blivit föga observerad förrän i nyare
tid. Man har varit alltför försiktig och på
grund av att kometerna ha rätt betydande
dimensioner ej vågat skatta in dem i den
gängse storleksklasskalan. Den som verkat
banbrytande på detta område är
wienastro-nomen Johann Holetschek. Han påpekade
den stora vikten av att skatta kometernas
totala ljusstyrkor och därvid ta hänsyn ej
blott till kärnan utan jämväl till det totala
ljus som kometen sänder ut. Den viktigaste
av hans insatser härvidlag var utgivandet av
verket: »Untersuchungen über die Helligkeit
der Kometen und die Länge ihrer Schweife».
I detta har han nedlagt ett kolossalt stort
arbete på att sammanföra och diskutera alla
tillgängliga uppgifter om kometernas
ljusstyrkor, dimensioner och svanslängd. Både
de kinesiska krönikornas och de medeltida
berättelsernas vaga uppgifter ha blivit
sovrade och kritiskt granskade jämte vad man har
från Västerlandet. Holetschek gör bl. a. bruk
av uppgifter om kometernas försvinnande,
och med ledning av ljusutsläckningens
storlek i atmosfären beräknas därur ljusstyrkan.
Från nyare tid föreligga naturligtvis ett flertal
värdefulla observationsserier, som blivit
systematiskt diskuterade av Holetschek. Hans
undersökning omfattar de periodiska samt
icke periodiska kometerna fram till år 1835.
På grund av testamentariskt förordnande
uppbrändes de stora samlingar, som lågo till
grund för Holetscheks arbete. Härigenom
gingo för alltid förlorade en ofantlig mängd
av notiser och underrättelser över kometerna,
som ej kunnat få plats i Holetscheks
publikationer.
Genom Holetscheks observationer kan man
beräkna kometernas ljusstyrka på ett visst
enhetsavstånd, varigenom man får en
motsvarighet till stjärnornas absoluta ljusstyrka.
På samma sätt kunna de absoluta
dimensionerna hos kärnan och svansen beräknas.
Holetschek själv utförde ej några egentliga
statistiska undersökningar över dessa nya
element.
Av sambandet mellan svansens absoluta
storlek och den absoluta ljusstyrkan framgår,
att det ej blott är solens närhet, som
framkallar svansutvecklingen. Så snart en
komets absoluta ljusstyrka understiger 6m
utvecklas icke någon påvisbar svans. I
genomsnitt ökas svansens längd med den absoluta
ljusstyrkan. Givetvis är periheliedistansen
även av betydelse härvidlag, men det är icke
den enda faktor, som bestämmer
svanslängden.
Om man grupperar den absoluta ljusstyrkan
efter omloppstidens längd skall man vidare
finna de kortperiodiska kometerna
genomsnittligt visa sig äga den minsta ljusstyrkan,
respektive den minsta massan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
