Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Birgittinernas konst och den nordiska unionstanken. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Lindblom
Maribo.
liggjorde aldrig en så imponerande effekt
som kalkstenen i Vadstena eller i
Marien-dal vid Reval eller den karga graniten i
Nådendal.
Den birgittinska kyrkoplanen utmärkes
av den största enkelhet. Till grund för
densamma ligger Birgittas egna föreskrifter
med avseende på mått och dylikt. Valvens
höjd och storlek skulle vara lika. Det lägre
koret låg i väster, också detta enligt
orden-stiftarinnans vilja. På sätt och vis är hon
givetvis att betrakta som Nordens första
kvinnliga arkitekt, men man får inte
glömma att hennes klosterregler och
uppenbarelser dock redigerats av en man. Då denne,
Petrus Olavi av Alvastra, var
cisterciensermunk och Birgitta länge bodde i detta
kloster, blir frändskapen med
cistercienser-arkitekturen naturlig. Därom vittnar drag
som enkelheten i mått, förkärleken för räta
vinklar och rektangulära planformer och
för odekorerade, geometriskt utformade de-
taljer. När den vadstenensiska
grundplanen går ut över Sveriges gränser modifieras
den stundom. Ganska märkligt är sålunda
att de direkt från Vadstena grundade
Maribo och Mariendal (Reval) med
avseende på pelarparens antal (i båda fallen
sju) visar avvikelse från birgittinernas
principer, medan Mariager med sina fyra
pelarpar — grundat från Maribo tjugo år
senare än detta kloster — är mera lydaktigt
mot Vadstenatraditionen!
Och nu går vi in genom den ena
västpor-talen i Vadstena, syndaförlåtelsens port,
som den kallades av Birgitta, där novisen
väntade på att av biskopen ledas in i
klosterkyrkan för att vigas till nunna.
Det är en fläkt av den eviga ron som slår
oss till mötes. Den kommer av de stora
måtten, men än mer av den strängt
genomförda hallkyrkoprincipen: tre lika höga och
breda skepp. Den beror också på pelarnas
lugna åttkantform, nästan utan kapitäl och
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
