Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Birgittinernas konst och den nordiska unionstanken. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Lindblom
synts mig så rörande att den gamla hårt
prövade Leonora Christina skulle få sluta
sina dagar som ett slags abbedissa i Maribo
birgittinerkloster!
Under senare år har ej sällan framhållits
att birgittinernas byggnadskonst med alla
sina anknytningar till Birgittas egna
föreskrifter och sitt beroende av
cistercienser-arkitekturen dock är ett barn av sin baltiska
miljö, främst av den konst som
omhuldades av Tyska orden i länderna från
Västpreussen och upp mot Finska viken. År
1930 framlade den tyske forskaren Clasen
den åsikten att de åttkantiga pelarna samt
stjärnvalven pekade mot ordenslandet
Preussen. Sten Karling, vår utmärkte
specialist på Balticums konst, utvecklade 1936
detta uppslag och hävdade särskilt den
betydelse som ombyggnaden av S. Karin i
Visby omkring år 1400 haft för Vadstena —
en stilförbindelse som tidigare iakttagits av
den främste kännaren av birgittinernas
arkitektur, Bertil Berthelson. Man väntar med
spänning på dennes under utarbetande
varande stora verk om
birgittinerarkitekturen för att få detta problem allsidigt
belyst.
Det råder inget tvivel om att ett
samband Balticum—Visby—Vadstena
verkligen föreligger. Området hänger alltför nära
ihop ur kulturell och ekonomisk synpunkt
för att icke en viss konstnärlig endräktighet
skulle bli ofrånkomlig. Men när man
ställer monumenten sida vid sida är det snarare
olikheterna som faller i dagen. Så t. ex. om
man jämför det berömda refektoriet i
Marienburg från omkring 1340 med
nunnornas kapitelsal i Vadstena, tidigast från
1370-talet. Andan är absolut olika. Att komma
längre än till vissa allmänna formlikheter
går inte. På samma vis kan man säga
att åtskilliga baltiska hallkyrkor med
åttkantiga pelare ger uttryck för
birgittiner-smak utan att dock den ringaste
möjlighet till påverkan kan misstänkas.
Vi svenskar har dock, såsom redan på-
pekats, inom vår egen konsthistoria
närmare stilförbindelser att räkna med då det
gäller att förklara birgittinerarkitekturen.
Valdemar Atterdag hade ju genom sitt
berömda tåg till Gotland 1361 erövrat
Östersjöns pärla från Sverige och satt den
i sin krona. 1376, året efter Valdemars död,
började franciskanernas kyrka i Visby Sankt
Karin att fullkomligt byggas om.
Resultatet. blev den nuvarande väldiga kyrkan,
Visby skönaste ruin. Tjugo år senare (1397)
var några av dess pelare resta. Politiskt
sett befann sig ön vid denna tidpunkt i
mecklenburgarnas händer. Men redan året
därpå, 1398, erövrades den av Tyska
orden. Först tio år senare, 1408, lyckades
drottning Margareta återförvärva ön åt
danska kronan.
Under det att Gotland sålunda på detta
för tiden så betecknande vis gick ur hand
i hand mellan de baltiska potentaterna,
fanns det en fast punkt i öns tillvaro som
aldrig rubbades, nämligen dess urgamla
svenska samhörighet i kyrkligt avseende
som del av Linköpings stift. Trots alla
växlingar bibehölls stiftsbandet och
förbindelserna med Östergötland, som uppehölls
bl. a. genom Linköpingsbiskoparnas
visi-tationsresor liksom även genom den skara
konstförfarna gutar som arbetade vid
Linköpings så gott som permanenta
domkyrkobygge. Det är sålunda alls inte att förvåna
sig över att birgittinerkyrkan i Vadstena
belägen 40 km från Linköping företer flera
direkta överensstämmelser med Sankt Karin,
såsom Bertil Berthelson och Sten Karling
påvisat. Båda äro hallkyrkor. De åttkantiga
pelarna äro nästan identiskt utformade,
jämför t. ex. pelarbaserna! Kronologiskt
följer Vadstena kyrkobygge omedelbart efter
Sankt Karin som inviges 1412, medan
valven i Vadstena fullbordas 1420. Det vore
frestande att tro att delvis samma arbetare
jobbat på båda håll, låt vara att det i
Vadstena i huvudsak var munkarna själva
som svarade för byggnadsledningen. Och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
