- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
249

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Värmländskt kulturarv. Uppteckningar av Sigrid Kjellin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V är mländskt kulturarv

XJuppteckningar av Sigrid Kjellin

m- id Värmlandsutställningen i Karlstad
1929 var det framför allt en avdelning, som
mäktigt slog an, hemslöjdsavdelningen, tack
vare en helt ny utställningsform, till vilken
idén givits av Värmlands Museums då
nyutnämnde intendent, professor Helge Kjellin.
Det var också han, som genomförde den. I
en lång byggnad, vilken populärt fick namnet
»Häradsgatan», ordnades på ena sidan om den
genom byggnaden löpande passagen ett
20-tal rumsinteriörer med c:a 6 000 från hela
provinsen inlånade föremål, varje rum visande
en för sitt härads område karakteristisk
heminteriör. Även städerna Karlstads och
Kristinehamns borgerliga hemmiljöer från
r8oo-talets mitt voro där representerade.
Mitt emot var och en av dessa kulturpräglade
och trivsamma, genom föregående studier i
landskapet utvalda typiska rumsinteriörer
var på andra sidan passagen respektive
områdes nutida hemslöjd överskådligt och
estetiskt ordnat.

Denna »häradsgatas» stämningsfulla
interiörer och de från Värmlands olika bygder
inlånade föremålen gåvo uppslaget till en
hembygdsundersökning i stort, med syfte att i
samarbete med de då undan för undan
tillkommande hembygdsföreningarna i bild
tillvarataga och därmed vidga kunskapen om de
c:a 90 socknarnas forna och delvis ännu
kvarlevande allmogekultur. Uppslaget till denna
stort anlagda inventering var också min
broders, museiintendentens, och eftersom jag
haft glädjen att vara honom behjälplig vid
ordnandet av »häradsgatans» interiörer, fick
jag uppdraget att ute i bygderna insamla det
bildmaterial, som nu åsyftas. Efter tio somrars
arbete har detta vuxit till c:a 2 000 bilder,
samtliga utförda i akvarell.

Anledningen till att de gamla
hemföremålen — skåpen, golvklockorna, sängarna,
dragsofforna, stolarna, kistorna m. m. —
avbildats i färg och icke endast fotograferats,
såsom eljest alltid varit och ännu är sed vid
heminventeringar i andra landskap, är den
att färgen ofta är antingen bestämd av eller
själv bestämmande för en bygds hemkaraktär,
varför ett endast fotografiskt bildmaterial

icke kan ge den fulltoniga helhetsuppfattning
av allmogekulturen som färgavbildningar
kunna förmedla. Därtill kommer en rent
pedagogisk fördel. Vid fotograferande får det
besökta hemmet sällan eller aldrig se det
insamlade materialet, vid direkt avmålande i
färg på platsen väcks och samlas familjens
och granngårdarnas intresse kring både
arbetet och bilderna och det har liksom fallit
mer ära över de gamla tingen. Man har blivit
uppmärksamgjord på dem och deras
ändamålsenlighet och skönhet och man sätter
kanske efter besöket mera pris på dem. Man
säljer dem inte heller. Så vitt mig är bekant
har intet enda så avmålat hemföremål sedan
sålts. Därmed har också något mycket
väsentligt uppnåtts, känslan för kulturarvet har
återväckts. Detta är kanske den djupast
nående hembygdsvården.

Efterföljande anteckningar äro några
minnesbilder från dessa tio års sommarvandringar
i det landskap, från vilket jag själv under
mina barndomsår fått det rikaste kulturarv.

I Nyeds socken, litet vid sidan om den
stora färdvägen, mellan Karlstad och
Filipstad, ligger ett unikum för Värmland,
Sutter-höjdens originella radby. Den består av arve- ^
gårdar från minst fyra generationer tillbaka,
och den prägel förfäderna satt på den har
lagts till grund för tänkesättet i byn, som är
starkt traditionsbetonat. Man tycker sig
sålunda försatt långt tillbaka i tiden i
levnadsvanor, när det berättas i en av gårdarna, att
man minns hur en tjur där införts i köket
och slaktats under förfärligt oväsen, bland
annat sparkade han ned kärlhyllan. Alla i
gårdarna känna varandra, så att säga från
grunden, ty de äro uppvuxna tillsammans,
deras fäder likaså. Alla äro vänner och goda
grannar, och i byn har aldrig något svårt
hänt, sades det. Hjälpsamheten byborna
emellan har alltid varit stor, skulle ett tak
lagas, genast var grannen med och hjälpte
till, och så blev det oftast en titt på taket
bredvid, om inte detta också skulle behöva en
reparation. En utsocknes påstod t. o. m. litet
skämtsamt, att skulle en Sutterhöjdsbo dö
på morgonen, så skulle nog alla lägga sig och.

249

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:08:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free